Kultur

Mats Alvesson; Tomhetens triumf

Mats Alvessons "Tomhetens triumf" är en nyttig bok så här efter valet. Han säger att kunskap, ledarskap och tillväxt inte är lösningen på folks otillfredsställelse.

Vi lever i en tid av yta, speglingar och humbug. Om mycket görs det väsen, men i mycket är det – om man tänker efter – väsen om ingenting. Mats Alvesson har skrivit en bitsk, bitande och bitter analys av vår tid, och givit den titeln Tomhetens triumf. Överallt anstränger man sig att saker ska se bättre ut än vad de är; man producerar myter och luftslott.

Mats Alvesson är professor i företagsekonomi vid Lunds universitet och har doktorerat i psykologi. Han kan universitets- och företagsvärldarna, och han rör sig med lätthet i psykologiska teorier. Hans kritik av samtiden bottnar i Frankfurtskolans kritiska teorier och i institutionell teori, och han kombinerar gärna Naomi Kleins vänsterkritik av varumärken med teorier utvecklade av moderaten och ekonomen Staffan Burenstam-Linder kring konsumtionens villkor. Vi lever i vulgoekonomins tid, är slutsatsen.

"Tomhetens triumf" är en lättläst, engagerande bok med mängder av exempel och intressanta iakttagelser. Forskaren stiger ut till folket. I eftervaltider är det en nyttig bok. Kunskap, ledarskap, tillväxt är inte lösningar på folks otillfredsställelse.
Det är tre föreställningar Alvesson angriper. För det första att utbildning är något som det behövs mer av. För det andra att ekonomin kräver nya kunskaper, ökad professionalisering och utvecklat ledarskap. För det tredje att ökad tillväxt och konsumtion leder till lycka. Vi lever inte i de nya tider som konsultindustrin torgför.

Alvesson ser också tre tydliga trender i samhället. Konsumtionen handlar i dag mer om status än behov, men det är omöjligt för alla att få hög status och uppmärksamhet. Status är ett nollsummespel och insatserna skruvas upp.

En alltmer utbredd självupptagenhet leder till vad Alvesson kallar grandiositet. Man överdriver, man ger sken av att vara vackrare, klokare eller märkvärdigare än man är. Man söker bekräftelse och självkänsla, samtidigt som man genom överdrifterna blir bräckligare och mer sårbar, och så skruvas kravet på bekräftelse upp.

Förändringsarbete handlar ofta mer om att skapa intryck av att vara med i sin tid än av verkliga förändringar, man skapar illusionsnummer som är löst kopplade till vad som egentligen sker. Om man inte förändrar sig, är man inget värd.

Alvesson beskriver sig själv som skeptisk och rent av cynisk, och i boken håller han en kritisk distans. I ett tillägg ger han dock några förslag till förändringar. Mät studenternas kunskap vid bedömningar av högskolor. Inför kompletteringsarbeten inom offentlig sektor, så att de som inte har riktiga arbeten kan göra nytta. Beskatta reklam hårdare.
Alvesson träffar i huvudsak rätt. Mycket av det offentliga samtalet är prat och överdrifter. Och konsumtion kan inte göra oss lyckliga. Men ändå, att lära sig saker och konsumera saker ger ofta stor tillfredsställelse. Vad som är tomt och tillfredställande måste avgöras från fall till fall, men visst, visst är det gott om tomhet.

Under de fenomen Alvesson analyserar ligger en föreställning om att världen är i grunden – eller kan göras – rättvis. Man talar om allas och alla möjligheter, men glömmer att alla inte kan få möjlighet till allt. För att några ska ha framgång, måste andra misslyckas. Alla kan inte vinna i poker. Det finns inte strandtomter till alla och de snyggaste, smartaste och rikaste gifter sig alltid med någon annan. Sådant vill vi helst glömma och politiker, företagare och reklammän ger oss löften de inte kan infria.
Vad göra? För Alvesson gäller det att ta sig ur jakten på status och konsumtion. Man ska förstå spelet istället för at vara dess fånge, man ska se sina möjligheter och begränsningar, och man ska försöka vara nöjd med det man kan få.

Det finns också ett krav på likriktning. Inget samhälle har pratat så mycket om originalitet och producerat så många kopior, inget har pratat så mycket om frihet och haft en så stark social kontroll.
Men det finns olika vägar. I våras läste jag en recension i New York Review of Books av Suzanne Bergers bok "How We Compete". Berger har lett en forskningsgrupp vid MIT som tittat på hur storföretag hanterat globaliseringen, och slutsatsen är att de framgångsrika företagen använt väldigt olika strategier. Ett kan ha flyttat produktionen till Kina, ett annat utvecklat den i Tyskland. Globaliseringen likriktar inte.

Men i dagens retorik ses alltid kravet på mer kunskap, mer ledarskap, mer konsumtion som nödvändiga. Man flyter med i strömmen, och man fruktar att kastas upp på stranden som skräptimmer eller gå till botten som sjunktimmer. Att inte vara med, är att vara efter.

Mats Alvesson: Tomhetens triumf

Atlas
Gå till toppen