Nöje

En perfekt tripp till Brasilien

Tre brasilianare sitter på Dunkers scen. Två av dem är egentligen svenskar, Lisa och Sebastian (Notini). Men det märks inte. En lång vistelse i Brasilien har väckt Lisa Nilssons kärlek till landet, musiken och portugisiskan. 
Den tredje heter João Castilho, en av Brasiliens främsta på portugisisk gitarr. Instrumentet, som han vilar huvudet mot, rymmer både jazz och blues.
Trion öppnar med titelspåret från senaste skivan ”Sambou sambou”. En trevlig uppvärmning inför den brasilianska resa in i Lisa Nilssons storslagna världssamvete och tankar om moderskap som följer.
Spelningen och bandet presenteras i krönikeform ovanpå en mjuk matta av sambatrumma och gitarr. 
Hon kallar det ett bakvänt 20-årsjubileum, tittar inte bakåt, bara framåt. Uppenbarligen är framåt mot Sydamerikas stora utbuktning i öst. För även hennes äldre, svenska alster som ”Små rum” har klätts om i en varmt gröngul skrud. Små maracas och ett finurligt instrument med änglaspelsfigurer fastsatta i en hushålls-sil bildar regnet i ”Regn i Rio”.
Tom Jobims ”Corcovado” är innerlig. Ett solo av João Castilho får både salen och Lisa Nilsson att hålla andan. 
Hon har full kontroll på rösten som rymmer pop, jazz och portugisiskan. Alla bitar känns lika naturliga. Fadon ”Modinha” går rakt in i hjärtat. 
Höjdpunkten är ett konstnärligt trick av den skicklige perkussionisten Sebastian Notini. Med hjälp av högerhanden och vänstertummen förvandlar han en klassisk tamburin till en dansande person. Hälften av publiken viskar imponerat, resten är förstummade. 
I extranumret ”Madalena” försöker Lisa Nilsson få med publiken i allsång. Hon tvingas ta till skämt om Lasse Berghagen för att få åhörarna att mer än viska. Här smyger hon in ”Himlen runt hörnet” och några nyskrivna rader om att den där ängeln i sängen är hennes förkylda tvååriga dotter som hostar från oktober till april, på grund av dagis.
Konserten är musikaliskt perfekt och rymmer allt från en snuvig bäbis till en omtanke om det viktigaste vi har, den stora kropp i universum, där vi springer omkring som små myror.
Jag glömmer återigen att andas när hon avslutar med Henry Mancinis ”Moon river”. 

Lisa Nilsson

Dunkers konsertsal, Helsingborg
Måndag 6 april
Genre: Konsert
Betyg: 5
Gå till toppen