Kultur

Jag tänker på mig själv

Ann Lingebrandt läser nya numret av Ordfront.

Spegel, spegel på väggen där…
Fast i dag hänger väl spegeln snarare på nätet, där vi kan mäta vår popularitet i Facebooks gillaklick och bloggosfärens kommentarsdunkar.
Hur gick det till, kan man undra, när eget beröm inte bara slutade luktade illa utan blev bästa parfymen?
Vad händer med samhället när högmod inte längre är en dödssynd utan närmast en kardinaldygd?
När var och en är sitt eget varumärke och samtidsoraklet Isabella Löwengrip, alias Blondinbella, basunerar ut ”att boosta sitt ego är livsviktigt”?
Vi håller alla på att bli ”jagborgare” istället för medborgare, konstaterar redaktören Marianne Steinsaphir i nya numret av Ordfront magasin, som tittar närmare på de politiska konsekvenserna av egoismens expansion.
Hur kan demokratin, solidariteten och de gemensamma värderingarna försvaras när alla bara bryr sig om sig själva?
Ett uttryck för individualiseringen är att de politiska partiernas betydelse minskar, förklarar statsvetaren Ulf Bjereld: politiken uppfattas som ett smörgåsbord där man väljer enskilda sakfrågor att engagera sig i, snarare än att bli medlem i ett parti och ta ansvar för en ideologisk helhet. På sikt kan detta urholka systemets legitimitet, menar Bjereld.
En annan konsekvens är ökningen av plånboksröstandet. Att svenskarna numera röstar borgerligt innebär enligt mätningar inte att deras politiska åsikter högervridits på något märkbart sätt.
Marianne Lindberg De Geer, känd för en serie konstverk betitlade ”Jag tänker på mig själv”, ger bostadsrättsmarknaden skulden för att vi bara tänker på oss själva: systemet tvingar oss att bli lurendrejare och gör den som inte skor sig till en dumstrut.
Lite mer jante önskar sig Aninna Rabe: ”Lite sund, vanlig självförnekelse. Ett stopp för denna kollektiva hybris.”
Men Ordfront uppmärksammar inte bara egotripparnas olyckliga verkningar, man skildrar också den kraft som kan finnas i att hävda sitt jag.
För daliterna, Indiens föraktade kastlösa, innebär det en motståndshandling att klä det egna livet i ord: att berätta sin historia handlar inte bara om att skildra orättvisor, det handlar också om att finna en självrespekt som kan ge styrka till kampen mot förtrycket.
Och man ska inte glömma att de egospeglande sociala medierna kan vara verktyg också för motsatsen: för att sprida kunskap, uppmärksamma brännande frågor och kalla samman kollektiva manifestationer.
Nog måste den solidariska individualism Ulf Bjereld efterlyser vara möjlig.

Ordfront

Nr 6, 2011
Gå till toppen