Kultur

Nätgetton göder terrorism

Rättegången mot Anders Behring Breivik i Oslo väcker liv i diskussionen om hur medierna hanterar näthatet, särskilt på webbens kommentarer. Tidningen Journalisten #5 genomlyser över åtta sidor välbehövligt både debatten och olika redaktioners sätt att hantera den svåra och viktiga frågan.
Författaren Lena Sundström (som bl a skrivit Världens lyckligaste folk om främlingsfientlighetens Danmark) hör till de skribenter som blivit mest utsatt för näthat. Hon tycker, liksom jag själv, att det är märkligt hur många medier på nätet accepterar beteenden som de inte skulle tolerera på andra arenor. Hennes policy är att inte fastna i diskussioner med anonyma näthatare. Och hon slår fast att yttrandefrihet inte är detsamma som rätten att anonymt få säga eller skriva vad som helst.
Lars Dencik, professor i socialpsykologi i Roskilde, menar att mediernas tidigare syn på att nästan allt kunde släppas igenom var  naivit. Det hette att kommentarerna stod för demokrati. I stället skapade man meningsgetton. Dencik menar, liksom Kultur-Sören, att det inte borde vara tillåtet att kommentera anonymt, åtminstone så till vida att redaktionerna borde veta vem som skrev.
Han själv går ofta ut i offentliga debatter men tycker att det är meningslöst att debattera med anonyma. Bakom dem döljer sig inte ”Nisse i Hökarängen” utan personer som med kunskap om hur medierna fungerar driver hatkampanjer.
En främlingsfientlig högerextremist som Breivik vistades under lång tid i ett globalt nätgettot med likasinnade, med vilka han kunde få sina åsikter och sina mordplaner bekräftade och förstärkta.
Gå till toppen