Kultur

Från Utöya till Forserum

Elin Grelsson Almestad hittar samhällssyre i Marcus Priftis uppgörelse med rasismen i Sverige i boken "Främling, vad döljer du för mig?".

Marcus Priftis.
Nyligen tackade Länsmuseet i Östersund, Jamtli, nej till ett planerat samarbete med konstnären Lars Vilks.
Beslutet togs efter att det framkommit att Vilks planerar att delta i en anti-muslimsk konferens arrangerad av alliansen SION (Stop Islamization Of Nations) och efter uttalanden som han gjort kring islam. Min första reaktion var att tänka på alla som nu skulle hävda att det råder censur och att Vilks för fram obekväma sanningar som etablissemanget tystar ner. Så fast i sörjan av rasisters martyrskap är vi alltså.
Marcus Priftis bok Främling, vad döljer du för mig? dimper ner mitt i sörjan och gräver ner sig i samtidens debattklimat.
Den tar avstamp i dåden i Oslo och på Utöya, där en frustrerad Priftis blickar tillbaka kring vad som hänt på ett år och konstaterar att det inte är mycket alls.
Islamofobin och rasismen har knappast minskat av att det framkom att dådet genomfördes av en norsk man med sympatier och åsikter som liknar många som vi finner på både bloggar, ledarsidor och i riksdagen.
De – mer eller mindre goda – försök som gjorts mellan att koppla samman Breiviks idévärld med de islamofobiska utsagor, som blivit en del av samtidsdiskussionen, har slutat i kränkta skribenter och en gängse suck om att ”sluta kalla varandra för Breivik”.
Priftis bok är både ett försök att ta ett samlat grepp om samtidsandan, debattera i ett allt trängre samtalsklimat och ge en pedagogisk introduktion till vad rasism egentligen innebär. I mångt och mycket lyckas han väl.
Här finns en gedigen genomgång av rasism genom historien, olika former av rasism och grupper som ofta utsätts. Lysande förklarar han också vad strukturell rasism innebär och gör det luddiga begreppet ”strukturer” betydligt mer greppbart.
Priftis ger sig i kast med rasismen som odlas i oss alla: genom kulturell inlärning, rädslor för det främmande och begrepp som långsamt normaliseras för oss. Han tydliggör både hur svårt det är för varje individ att kasta av sig de glasögon som samhället gett oss, men också hur de rasistiska begreppen och frågeställningarna långsamt normaliseras till dess att kostnaden för invandringen blivit en relevant fråga.
I vintras ställde Aktuellt frågan ”Har invandringen gått för långt?” i ett reportage som sedan Jimmie Åkesson fick kommentera i direktsändning. Jag minns att jag såg det och tänkte att vi kommer att se tillbaka på det som ett dokument över en obehaglig tid, där vi uppenbarligen inte lärt oss någonting av rasismen på 90-talet.
Priftis bok är ett liknande dokument, full av hänvisningar till nätrasisternas argument och strategier (skrivna under många olika alias så att man framstår som fler), aldrig namngivna men ändå igenkända konservativa högerskribenter som mer än en gång uttryckt islamofobiska åsikter och hånskratten om lättkränkthet efter Fazers beslut att ändra utseendet på Kinapuffarna.
”Ju mer debatten fokuserar på huruvida människor blir kränkta i syfte att jävlas, i stället för på den utestängning och diskriminering som faktiskt äger rum, desto mer förskjuts samhället i en riktning som normaliserar rasism”, konstaterar Marcis Priftis och tillägger det enkla men ack så viktiga förslaget att vi kanske borde lyssna lite mer på dem som utsätts för vardagsrasism och skifta perspektiv från vårt privilegium att definiera verkligheten till deras faktiska upplevelser.
Rent språkligt skulle boken mått bra av en hårdare redaktör. Här finns en rad upprepningar av den trötta ”vi måste tala om det här”-typen som gör det alltför lätt att vifta bort Priftis argumentation som flum.
Med en noggrannare strykningspenna hade de vassa betraktelserna och sakliga åsikterna framkommit tydligare. En bok om rasism kräver fingertoppskänsla och den suddas ut en smula av de överflödiga styckena.
Likväl är "Främling, vad döljer du för mig?" en bok som bör läsas både som introduktion till vad rasism egentligen är och som en omläxa för alla de – må de vara ledarskribenter, välvilliga mångfaldsivrare, riksdagsledamöter eller toppkommentatorer på Aftonbladet – som uppenbarligen inte förstått vad det innebär.
I sina bästa stunder är läsningen som att andas ren luft i ett unket klimat. Det är en stark påminnelse om hur genomsyrat av rasism vårt samhälle är.
Men det får man väl inte säga högt i det här landet längre.

Främling, vad döljer du för mig?

En bok om rasism
Marcus Priftis
Leopard förlag
Utkommer i dag
Gå till toppen