Kultur

Var är alla motröster?

Lisa Bjurwalds nya bok är en gedigen genomgång av näthatet. Men Elin Grelsson Almestad är tveksam till slutsatserna.

Lisa Bjurwald.
Så längesedan den känns, tiden då internet kändes som möjligheternas plats med närhet, värme och möten över sociala och spatiala gränser. Då vi nästan inte kunde få nog av högtravande förhoppningar om nätets demokratiserande kraft.
I dag omtalas ”näthat” – detta hopplöst intetsägande begrepp som kan betyda allt från nätmobbing, mediedrev på Twitter till dödshot efter ett antirasistiskt ställningstagande – betydligt oftare än internet som en plats för demokratisering och öppna dialoger. När bilden av den arabiska vårens ”Facebookrevolutioner” problematiserats visade det sig att det inte ens här räckte med ett digitalt event för att skapa demokrati. Fortfarande var de fysiska kropparnas närvaro, gemenskap och motståndskraft det avgörande i kampen.
I Skrivbordskrigarna vill Lisa Bjurwald reda ut det som länge omtalats svepande i diverse texter: hur de högerextrema krafterna utnyttjar internet för att skapa opinion och ge sken av att påvisa den sanning som etablissemanget döljer. Hon gör upp med myter om att de kommentarsfält och diskussionstrådar som sägs representera ”folkets röst” skulle bestå av vitt skilda, arga medborgare som tröttnat på islamiseringen av Sverige.
I själva verket är det ett fåtal, välorganiserade kommentatorer som rycker ut till allt från Aftonbladet till, nu senast, Ica Kuriren när författaren Katarina Mazetti diskuterade nationalism. Med välriktade kopplingar till Anders Behring Breivik och Peter Mangs engagemang i de rasistiska sajternas flora gör hon en gedigen genomgång. Särskilt förtjänstfullt är att Bjurwald inte stannar inom de svenska gränserna utan visar hur organiseringen är densamma i flertalet länder i västvärlden. Det ger nödvändiga perspektiv på det kvävande klimat som ibland låter sig stanna vid enskilda Flashbacktrådar eller hotbilder.
Problemen är dock flera. För det första ägnar sig Bjurwald vid flertalet tillfällen åt personliga uträkningar, svepande formuleringar och slutsatser utan bäring. Hon är förvisso oftast noggrann med att påpeka att resonemangen och räkneexperimenten saknar grund i forskning, men då återstår frågan varför de ska finnas med i texten. En erfaren och påläst journalist som Lisa Bjurwald borde veta bättre än att ägna sig åt spekulationer: inte minst för att det ger ett öppet mål till kritiker och meningsmotståndare. Med en så gedigen källförteckning som boken har klarar den sig utmärkt utan svepande resonemang och osäkra källor.
För det andra hyser Bjurwald en problematisk tilltro till såväl säkerhetspolisen som civilsamhällets motståndskraft. Här behandlas rasistiska internetaktivister som en isolerad del av samhället och även om referenser görs till hur islamofobin blivit en del av debattklimatet och hur högerextrema partier flyttat fram sina positioner diskuteras det omgivande samhällets ansvar främst i termer av att föra kampen i kommentarsfält.
Visst är det gott och beundransvärt om enskilda personer för den hopplösa diskussionen med rasistiska nätkrigare i de där kommentarsfälten – som av någon outgrundlig anledning fortfarande är så viktiga för medierna – men det krävs betydligt mer än så. Likaså ställer jag mig tveksam till att privatpersoner ska bli bättre på att rapportera in misstänkt beteende till säkerhetspolisen.
Det är inte bara en obehaglig utveckling som bygger på än mer misstänksamhet mellan människor. Det är också att försöka bota symtom på problem som går mycket djupare än såhär.
Framförallt borde vi kunna ställa högre krav på etablerade partier, medier, organisationer och fackförbund som också befinner sig mitt i den islamofoba och rasistiska diskursen, där högerextremistiska krafter flyttar fram sina positioner. Var är alla motröster? Tystnaden hos politiker som fortfarande tror på det öppna samhället är ekande. Kanske är det inte ens på nätet som vi behövs som mest.
Möjligen är de antirasistiska ansträngningarna som krävs av ett annat slag: de fysiska kropparnas gemenskap och kraftfulla röster.

Skrivbordskrigarna. Hur extrema krafter utnyttjar internet

Lisa Bjurwald
Natur & kultur
Utkommer i dag
Gå till toppen