Kultur

Nyspråkets "kvalité"

Att uppmärksamt följa det offentliga språket – eller kanske hellre ospråket – är ett bra sätt att bereda sig för motstånd mot ett smygande förmynderskap. Så skrev jag för snart ett år sedan i en av mina krönikor.
Jag hade med stigande oro följt hur det som rättsprofessorn Lotta Vahlne Westerhäll kallar kamouflagespråk brett ut sig. "Utförsäkring" döps om till "rehabiliteringskedja" och när Fredrik Reinfeldt i ett regeringsuttalande utlovar att ingripa mot ungdomar som stökar i Stockholms innerstad säger han inte att de ska få "utegångsförbud på helgerna" utan regeringens påbud kallas "helgavskiljning".
I elaka stunder brukar jag säga att detta språkliga förfall är ett uttryck för att världen numera styrs av de välutbildade obegåvningarna, de som lärt sig marknadens alla termer men aldrig förstått vad de innebär.
Jag har också använt denna utveckling som ett tungt argument för en fri och obunden press och för Public Serviceföretag, radio och TV, som inte finansieras direkt av Riksdagen utan genom indirekta TV-avgifter. Behovet av oberoende granskare är större än någonsin i den värld där också informationsflödet är större än någonsin.
Så läser jag Svenska Dagbladets debattsida (7 mars). Chefredaktör Lena K Samuelsson och tidningens digitala chef Fredric Karén lämnar där en programförklaring vars huvudtes är sant orwellsk. "Kvalitet kräver förändringar" lyder rubriken. Och det är inte höga kvalitetskrav som skulle kräva förändrat innehåll eller djupare kunskaper hos dem som skapar tidningen de syftar på. Det är ett förändrat kvalitetsbegrepp. Så här skriver de, ordagrant återgivet:
"Därför måste vi våga definiera om begreppet kvalitetsjournalistik till att också omfatta det moderna sättet att publicera nyheter. I dagens medievärld är snabbhet och tillgänglighet lika viktigt som analys och fördjupning. Ingen granskning är komplett utan interaktivitet … tidningshusen kommer att behöva välja och prioritera i betydligt högre utsträckning än tidigare, kvalitet måste gå före kvantitet. Detta gäller inom alla områden: inrikes, utrikes, näringsliv och kultur. Vi kommer att lägga avsevärt mindre resurser på att oreflekterat referera det som hänt."
Läs gärna SvD-chefernas text en gång till.
Kvalitet bygger inte längre på analys och fördjupning utan på snabbhet och tillgänglighet.
Ett spontant tryck på Gillaknappen på Facebook väger tyngre än en invändning baserad på erövrad kunskap och erfarenhet. Kvalitet skapas tydligen när man snabbt inte längre oreflekterat refererar det som hänt för att skapa kvantitet. Den betygsättningen av Svenska Dagbladets hittillsvarande medarbetare tycker jag är lite vårdslös – en samling referenter utan tankar!
Jag skulle ha kunna godta programförklaringen om den hänvisat till det som är marknadsekonomins verkliga svaghet; den klarar inte att bekosta det som har för liten marknad och i ett samhälle som vill erbjuda sina medborgare mångfald räcker den därför inte till.
Men att förvandla journalistikens underkastelse under marknadens nödtvång till en "kvalitetshöjning" är rena rama nyspråket!
En slav är en slav, och en journalist som godtar att vara maktens – inte minst marknadens makts – lakej är inte värd annat än beklagan gränsande till förakt.
Gå till toppen