Kultur

Joyce och journalistiken

Jennya Maria Nilsson följer nya akademiledamoten Sara Danius – och medförfattaren Hanns Zischler – in i James Joyce och journalistikens roligaste gömslen.

Givetvis söker Svenska Akademien olika slags begåvningar med skilda kompetenser att fylla sina stolar med. Den senaste rekryteringen Sara Danius, som liksom flera andra i det där sällskapet har ett namn som hämtat ur en roman, har förutom stor sakkunskap tyckts mig särskilt bra på att tänka. Tänka och hitta, menar jag då, fast i omvänd ordning.
Danius finner ”saker”, detaljer och samband som har den egenskapen att de är ”tillräckliga i sig”.
När jag var pressfotograf var inte alltid ”saker” tillräckliga i sig. Konferenser eller porträtt som skulle tas på tio minuter i trista omgivningar – då får fotografen medelst sin kamera skapa den dynamik som krävs.
Men ibland bjöd verkligheten till. Jag minns en lantbruksmässa med en fräknig flicka i tonåren, hon hade ögon som gick ut mot tinningarna och hennes röda stora hår fångade upp ljuset. På hennes tröja stod ”kött är mord” men det syntes knappt för i famnen hade hon den största tamkanin, vars päls var blå, jag sett. Det var bara att ta en bild – det funna var i sig nog.
Så upplevde jag Danius förra bok ”Om fotografin” där hon bland annat undersöker hur Proust påverkat Walter Benjamin.
Inte så att hon har en blå kanin, men ådrorna hon hittar i tid och rum är fruktbara och när Danius beskriver, vecklar ut resonemangen på sin nogsamma och lätta sakprosa blir det utmärkt.
Detsamma gäller denna långa essä om författaren James Joyce, vilken Danius skrivit med Hanns Zischler, en herre med ett ovanligt CV – han är litteraturkritiker och en av Tysklands främsta skådisar.
De båda möttes av en slump och kom att samtala om hur lite skrivet det är kring Joyce tid i städerna Pola och Trieste och hur hans omåttliga tidningsläsande och passion för film, tidigt i livet, kom att påverka hans författarskap.
Voilá, de åstadkom en sådan bok!
Boken har fyra kapitel (författarna har skrivit två var) och i inledningen står att tre ting avhandlas: Joyce, staden Pola dit han kommer som ung man för att undervisa och den journalistiska genre som kallas ”Fait divers”.
Genren är vad den heter, ett stycke text som berättar om när ”Något har ägt rum – och gått annorlunda än planerat”. Vad mig anbelangar så får all världens essäister gärna gå tillbaka i historien och göra den här sortens undersökningar.
Första kapitlet skildrar hur Joyce den 30 oktober 1904 anländer till Pola, vilket råkar vara en dag av festligheter eftersom ett minnesmärke av kejsarinnan Elisabeth ska avtäckas. Zischler, som skrivit detta kapitel, väver en tät berättelse om staden, författaren och tiden.
På baksidan står att det handlar om vad som gör den ”moderna romanen modern” och precis så är det, men jag läser den också som en bit journalistisk historik. Paris hade 1870 cirka 35 dagstidningar med en sammanlagd upplaga på över miljonen! Människor läste alla möjliga sorters press och många författare skrev tidningstexter. Är det på 1800- och 1900-talet vi ska leta efter den nya journalistiken som vi verkar behöva? Det blir i alla fall roligare än famlandet i framtiden.
Essän skulle, innehållsmässigt, ses som en enormt lång ”fait divers”; romanen var som den var och så dyker Joyce upp, mannen som aldrig kom ur slukaråldern, och inleder modernismen. Fast det är inte helt och hållet sant, ett skeende är sällan så enkelt. Och just det skildras så förtjänstfullt, genom att förankras i det konkreta, hur det förändrade medielandskapet påverkar prosan.
Bidragande till känslan av underhållningsläsning är också mängden bilder och de åtskilliga ”fait divers” som inlemmats, ofta skrivna av namnkunniga författare.
Låt mig avsluta med en av Proust, angående den tryckta tidningen – en era som snart kan vara över: ”Därefter betänkte jag att en tidning är ett andligt bröd, som ännu har kvar värmen och fuktigheten från tryckpressarna och morgondimman, då den i gryningen utdelats till tjänarinnorna som bär in den till sitt herrskap tillsammans med morgonkaffet – ett mirakulöst bröd som kan mångfaldigas, som på en gång är ett och tiotusen och förblir detsamma för var och en, fastän det delas ut i alla hus i oräkneliga exemplar.”

Näsa för nyheter

Essä om James Joyce
Sara Danius och Hanns Zischler
Ersatz
Gå till toppen