Kultur

Bön i samtiden

I sitt nya förord till nyutgåvan av en komplett "Bön för Tjernobyl" skriver Svetlana Aleksijevitj avslutande: "Jag trodde att jag skrev om det förflutna, men det visade sig vara framtiden."
Boken är en del av den kulturgärning förlaget Ersatz gör när hela den svit på fem böcker som Aleksijevitj kallar "Utopins röster" blir tillgänglig på svenska.
Ifjol kom "Kriget har inget kvinnligt ansikte" om de sovjetiska kvinnor som deltog i andra världskriget, i år den avslutande "Tiden second hand" som skildrar Sovjetunionens förvandling till dagens Ryssland, nästa år "Zinkpojkarna" som handlar om det mänskliga priset för den sovjetiska invasionen av Afghanistan på 1980-talet och 2015 "De sista vittnena" om barndomsminnen av krigets vanvett.
Det är en storslagen och unik litterär satsning där en form av journalistik – alla böckerna är uppbyggda på ett liknande sätt; direkt anföring, tusentals intervjutimmar silade genom Aleksijevitjs poetiska känsla – förhöjs och förvandlas till stor litteratur. Aleksijevitj var med rätta en lågoddsare till Nobelpriset för bara några veckor sedan.
När Muren föll och allt förändrades fanns ändå mycket kvar. Hur man tänkte, kände och såg på världen om man likt vitryska Aleksijevitj hade levt sitt liv i den union som bröt samman och historien om det förflutna plötsligt formulerades om.
I "Bön för Tjernobyl" är det de bokstavligen hudnära mänskliga erfarenheterna av katastrofen 1986 vars kostsamma uppröjningsarbete bidrog till Sovjetunionens fall.
Det är en skakande läsning. Sanerare, änkor, människor som deporterades från det som blev en förbjuden zon. Till vilken de som 1986 uppmanades att ta med sig lite kläder och sina pass medan en veckas saneringsarbete skulle pågå, aldrig skulle återvända.
Aleksijevitj ger oss den strålande smärtan av förlorat framtidshopp och sorg. Hon trodde att hon skrev om det förflutna. Men i själva verket för hon oss rakt in i den förbjudna zonen i Fukushima.
Alltmedan vi med böjda huvuden och skavande insikter väntar på nästa kärnkraftskatastrof. Långt borta eller nära.
Gå till toppen