Kultur

Livet i marginalerna

Det är dystert och stilla, det är slitet, rostigt, rökigt, dimmigt och gammalt. Människorna är nervösa, magra, kraftlösa och uppgivna.
Andrzej Stasiuk.
I Andrzej Stasiuks roman Taksim börjar berättelsen i en liten bortglömd stad i Polen. Liksom i genombrottsromanen, ”Världen bortom Dukla”, skildrar Stasiuk ett långt ifrån välutvecklat östra Europa, här befinner man sig på landsbygden och i före detta industristäder.
Pawel och Wladek är resande försäljare i begagnat-branschen. De kör omkring i en gammal skåpbil, som kräver ständiga reparationer, med skruvnyckel och ståltråd. De säljer begagnade kläder, ofta så begagnade att de mer kan kallas lump, och annat begagnat, skrot, metaller, maskindelar.
De köper och säljer och Wladek är den driftigaste av dem. Deras resor för dem till marknadsplatser och basarer i hela östra Europa, till bortglömda områden, där skåpbilen skumpar fram på gropiga vägar, över gränser som knappt bevakas längre.
Men marknaden är vikande, det har kommit in mängder av nya, kinesisk-tillverkade varor, som är så billiga att vem som helst kan skaffa sig dem. Vad gör det att de är av så dålig kvalitet att de går sönder efter en vecka, när till och med den fattigaste kan unna sig något helt nytt?
Nya idéer behövs och Pawel och Wladek blir indragna i människosmuggling, efter att Wladek förälskat sig i Eva, som säljer biljetter vid ett kringresande tivoli.
Här övergår boken till att bli en riktigt laddad spänningsroman. Episoden med de inlåsta flyktingarna, som vaktas av svarta grisar, är oerhört obehaglig.
”Taksim” är polsk ”dirty realism”, dyster och rå som en gråmulen novemberdag. I denna litterära road-movie skildrar Stasiuk skickligt det självbelåtna Europas bortglömda bakgård. Stilen är distanserad, korthuggen och koncis, med en bitvis kärv humor. Människor och miljöer beskrivs realistiskt och med stor detaljrikedom. Man kan lätt visualisera de olika miljöerna och de människor som befolkar dem.
Det är Pawel som är bokens jag-berättare, en illusionslös person, som också personifierar den slitna stad som är hans hem. ”Jag borde resa härifrån som alla andra”, reflekterar han.
Men han finner det svårt att ge sig av för gott. ”Jo, vart jag än kom skulle jag alltså sakna ljuden från bron. Och kolröksdoften när det är kallt. Staden kommer att dö samtidigt med mig. Den tanken gör det lättare att stå ut med ensamheten. Jag behöver inget mer. Allt annat är lögn. Man behöver en plats att dö på, det är allt.”
Stasiuk skildrar ett Europa, som befinner sig i brytningstiden mellan gammalt och nytt. Men den hopplöshet som gestaltas är inte helt uppgiven, utan innefattar en bister kritik av en samhällsutveckling som gått över styr. Man häpnar över uppfinningsrikedomen, företagsamheten och livskraften hos många av personerna, som hela tiden lever på den ekonomiska marginalen, i försummade miljöer.
Och trots att de inte alltid håller sig inom lagens gränser, så har de en stark inneboende känsla för rättvisa och humanism, som gör att de inte förnekar sin mänskliga värdighet.
"Taksim" är en stark och bitande läsupplevelse, med ett slut som ändå inger lite hopp.

Taksim

Andrzej Stasiuk
Översättning Tomas Håkanson
Ersatz
Utkommer i dag
Gå till toppen