Kultur

Var står vi nu, 2014?

En radikal återkomst! Jenny Maria Nilsson ser feminismen ta plats i samhället – och högst konkret på Nordiskt Forum i Malmö som pågår till och med i morgon.

Kvinnor kan, minns ni den organisationen? De ordnade mässor som handlade om mentorskap och kvinnligt företagande, gick i konkurs, återuppstod som förening och arbetar nu till exempel med att bidra till generell tillväxt. 1992 hölls deras största mässa och jag var då 22, drev eget bageri och kafé och fick en inbjudan dit. Naturligtvis blev jag rasande. Kvinnor kan? Vilken nedlåtenhet – en klapp på huvudet och en ton som om kvinnor vore småbarn. Se så fint Lillan kan. Tänk "Män kan". Nej, ingen ser män som kollektiv på det viset och varför skulle det ens behöva intygas? De var förstås barn av sin tid, 80- och 90-talens feminism var mindre radikal än 60- och 70-talens.
"Skojifiering" av feminismen kallar Yvonne Hirdman sådant i sin utmärkta nyutkomna bok "Vad bör göras?". Ni måste läsa den, Hirdman analyserar svensk feminism de senaste 50 åren genom affischer, bokomslag, bilder som användes för information – det är fruktbart. "Jämställdhet som marknadsvara" beskriver Hirdman en del av det som uppstod på 80-talet, estetiken för till exempel "feministiska" inspirationsdagars reklam var gullig och härlig. Det var ett mord på feminismens potens.
En händelse som ser ut som en tanke är att det invigningsdagen för Nordiskt Forum myllrar av strejkvakter på Hyllie stationstorg som man måste passera för att komma till Malmö Arena där forumet hyses. Seko har tagit ut medlemmar i strejk, Öresundstågen går inte, men upprymdheten är stor trots att strejken är inne på sin andra vecka. Medan vissa politiker är arga och talar om att inskränka strejkrätten med lag så verkar detta vara en kamp svenskarna vill ta. Men, hur ska folk få ihop sina livspussel om tågen inte går?! Ja, hur ska folk med svårhanterliga arbetsvillkor få ihop sina?
Så denna blåsiga men ljumma junidag slår kampstämningen emot en när man kommer upp för trapporna från perrongen. På torget finns även en utomhusscen där Barnmorskeupproret huserar. "Trygg och säker vård för kvinnor och barn" står på en banderoll, ett uppror för bättre villkor inom till exempel förlossningsvården. Rösten bryts aningen för en barnmorska när hon talar om att kvinnor måste få känna sig trygga under sina förlossningar. Det är rörande att barnmorskor reser runt på sin fritid för att göra vården mer säker. Tack allihopa! Ni har världens mest feministiska yrke, som inte bara hanterar födandet av barn utan också möjligheten att slippa göra det.
Kvinnans kropp är ett slagfält, ett ständigt pågående drama som ska bära samhällets och religionens normer. Feminismens grundidé är att återföra makten över kroppen till innehavaren av den. Jackson Katz, en amerikansk feminist som talar på arenans stora scen, tar upp Miley Cyrus och hatet mot henne sedan hon uppträtt på MTV-galan. Vad är hon för förebild? Hur är hon klädd? Ett våp som använder sin sexualitet för att nå framgångar och kränka människor! Så har kritiken låtit. Robin Thicke då, som hon uppträdde med, vad sa man om honom? Är inte han en dålig förebild? Nej, han är ju man och kan vara hur han vill.
Jag är glad att ha fått se Katz live, han är världsmästare i att inte skräda orden och en hård prövning för den genomsnittlige antifeministiske kommentarfältsherren. Katz säger att jämställdhetsrörelserna, alltså de som i till exempel Sverige kallar sig jämställdister, är farliga: "Om du är emot feminism så är du emot demokrati." Han säger att feminism är en av de finaste frihetsrörelser som människans historia frambragt och han deltar i den genom att försöka axla biten som handlar om mansvåld. Katz förändrar språket så strålkastarna riktas mot förövarna. "Fråga inte hur många kvinnor som våldtogs förra året, fråga hur många män det var som våldtog!"
Mängden seminarium är nästintill oöverblickbar. Undertiteln för Nordiskt forum är New Action on Women’s Rights och det är kvinnorörelserna i Danmark, Finland, Island och Norge som anordnar. Det är fest i hela staden och Malmö vet hur man festar, men alla feminister är inte i stämning. Kritik har kommit från både höger och vänster. Föreningen Interfem vill inte delta utan skriver i ett öppet brev till arrangörerna: "Upplägget för Nordiskt forum speglar en ignorans inför en historia av exkludering och kolonialism där rasifierade kvinnors erfarenheter, behov och önskemål osynliggörs och förminskas."
Och högerdebattören Rebecca Weidmo Uvell menar på SVT Opinion: "Som vanligt domineras programpunkterna av Gudrun Schyman-feminismen. […] Det påstås på en annan programpunkt att "kvinnor har sämre möjligheter att försörja sig och göra karriär". Den spär på idén om kvinnan som någon typ av offer när fakta visar att vi tvärtom har minst lika goda förutsättningar."
Det sista är märkligt då Uvell betraktar sig som feminist, för två saker gör en till det: Man vill ha jämlikhet mellan könen och man anser att sådan inte råder utan att kvinnan är generellt underordnad. Själv har jag aldrig känt mig exkluderad av feminismen eftersom jag aldrig förväntat mig någon särskild inkludering utöver att jag håller de två nämnda kriterierna för sanning.
Lena Svenaeus, som varit JämO, talar på Akademikerförbundet SSR:s seminarium Hur ska vi uppnå jämställda löner? – ny strategi och vässade verktyg! Hon är lysande när hon rör sig genom historien och berättar hur motståndet mot lika villkor på arbetsmarknaden sett ut. En oppositionsstrategi har varit "katastrofscenariot", som innebär att om kvinnor arbetar på lika villkor som män så kommer samhället på olika vis att haverera. Och det där finns i all antifeminism, hur den är omstörtande på ett dåligt vis och bringar kaos. Svenaeus avlivar dessa myter på löpande band och det är tröttsamt att antifeminister är så känslomässigt baserade i sina argument. Ju mer feministiskt ett samhälle är, desto bättre är det för alla att leva där. Det är ingen åsikt utan ett sakförhållande.
Var står vi nu 2014? På ett intressant ställe, långt från 80- och 90-talets skojifiering. Bland annat Fi:s framgångar har inneburit en återgång till det radikala.
Tack vare Fi har både vänstern och de liberala börjat prioritera feminismen.
"Jämställda löner" säger en man som delar ut flygblad till en grupp damer på forumet.
"Ja tack", svarar de.
Jag säger också ja tack. Till Nordiskt Forum och feminism.
Gå till toppen