Kultur

Intet nytt i romanen

Många författare såg med fasa på dagspressens genomslag under 1800-talet. Thoreau skriver i "Walden" att om man läst om exempelvis ett mord, en skogsbrand eller en gräshoppssvärm en gång behöver man aldrig läsa om det igen – ett fall är nog för att förstå principen. Goethe menade att det genom tidningarna visserligen rinner ett slags halvkultur över massorna "men för den skapande talangen är tidningarna som en rå dimma, ett droppande gift, som fräter hans skaparträd in i dess djupaste märg och finaste fibrer så att bladens gröna färgprakt vissnar".
James Joyce använde istället denna råa dimma av droppande gift för att bygga sitt verk "Ulysses" som förändrade den traditionella romanen i grunden. Om detta handlar "Näsa för nyheter: Essä om James Joyce", av Sara Danius och Hanns Zischler, utgiven på Ersatz.
Essän tar sitt avstamp i "fait divers", en typ av korta notiser som fick stort genomslag vid förra sekelskiftet och ännu lever kvar i våra dagstidningar. En tänkbar upphovsman är den franske anarkisten Félix Fénéon som skrev en stor mängd osignerade treradiga notiser för att fylla tomrummen i dagstidningen "Le Matin".
En "fait divers" är en tätt förpackad notis om en uppseendeväckande händelse som inte sätts in i någon kontext, alltså precis det som Thoreau avskydde med det nya mediet. Det kan handla om mord, lotterivinster, femlingfödslar, naturkatastrofer eller mystiska naturfenomen.
Dagspressens ökande genomslag, och den nya genren "fait divers" bidrog till att förändra romanen i grunden. När dagstidningen började publicera berättelser om spektakulära händelser på daglig basis övergav de moderna romanförfattarna händelsen till förmån för stilen, språket, och vände sig bort från det spektakulära, mot det vardagliga.
James Joyce, Marcel Proust och Virginia Woolf skrev romaner där "väldigt mycket pågår – men förbaskat litet händer". James Joyce har också sagt att ”en författare bör aldrig skriva om det extraordinära. Det är journalistens uppgift.” I "Ulysses" beskriver han en vanlig dag i tre vanliga Dublinbors liv minut för minut. Det är "samtidighet, aktualitet, omedelbarhet – men utan händelser", och han använder dagstidningen på flera plan, i handlingen och med fragment av notiser, annonser och tidningslayout.
Både James Joyce och Marcel Proust var flitiga tidningsläsare. Joyce bad ständigt i sina brev till hemlandet om att få nya tidningar skickade till sig och klippte ut stora mängder tidningsmaterial. Proust älskade tidningar och i en scen i "På spaning efter den tid som flytt" beskriver han en nästan barnslig förtjusning över att se sin egen text tryckt i en dagstidning.
Frågan är om internet kan bidra till lika stora förändringar av berättartraditionen som dagstidningen gjorde? Om videoklipp och bilder i sociala medier är vår tids fait divers? Kommer nya generationer författare, likt 1900-talets modernister, bygga nya berättartraditioner på ruinerna av de gamla? Och vilka kommer att ta ställning mot det nya, som en gång Thoreau och Goethe?
Gå till toppen