Kultur

Terrorist eller frihetskämpe?

Tänk er att Sverige är i krig.
Många utlandssvenskar skulle då säkert vilja resa hem och ta till vapen mot angriparen. Kanske också en eller annan danska eller norrman skulle ansluta sig.
När enveckasförsvaret kollapsat skulle en del kämpa vidare i en motståndsrörelse klassad som terroristorganisation av ockupationsmakten.
Detta skulle inte vara möjligt med den lagstiftning som samtliga riksdagspartier, förutom Vänsterpartiet, nu vill få på banan. Om den tillämpades av de länder de frivilliga lämnar, skulle de stoppas vid utresan.
Syftet är det allra bästa. Flera dussin svenskar deltar i Islamiska Statens etniskt-religiöst motiverade mördande och folkfördrivning i Irak och Syrien. Nu vill man försvåra rekrytering till denna sällsynt farliga och ideologiskt vedervärdiga armé. Man fruktar dessutom att dessa krigare ska komma hem igen, vapentränade och kanske med en terrorplan riktad mot Sverige i bakfickan.
Därför föreslår allianspartierna nu att det ska bli olagligt att träna eller slåss för så kallade terroristorganisationer och att även förberedelser för sådana resor ska kriminaliseras.
Det är, tyvärr, med Aftonbladets Oisín Cantwells ord, ”ett synnerligen dumt” förslag (27 augusti).
För vad är en terroristorganisation? De listor som FN och EU håller sig med är i praktiken beställningsjobb från Washington. Det finns ett godtycke i vilka som hamnar på listan, och dessa ges heller ingen möjlighet att försvara sig. Vi såg redan 2001 hur tre svenskar hamnade på terrorlistan och, utan grund, fick sina tillgångar frysta.
Dessutom, påminner Cantwell, varierar terroristbegreppet med politiska konjunkturer. Nelson Mandela är det bästa exemplet.
Vidare: hur skilja ut dem som reser för att arbeta humanitärt, från dem som vill slåss? Hur bevisa deras intentioner? Hur lång ska en ”förberedelse” vara för att räknas som brott?
Men framförallt finns redan lagstiftning. Krigsbrott och terrorism, liksom förberedelse till dessa brott, är ju redan straffbart.
Att på juridisk lösa boliner börja prata om ytterligare kriminaliseringar kan bara tolkas som att valrörelseblinda politiker vill visa att de är upprörda över IS, och drar till med förslag som är illa genomtänkta.
Socialdemokraternas variant av samma idé är att inte bara förbjuda kamp för terroristorganisationer utan att överhuvudtaget kriga utomlands.
Enda undantaget är om riksdag och regering ger dispens. Vilket, får man väl hoppas, kanske skulle beviljas de gamla peshmergasoldater som nu åker hem för att bekämpa IS.
Socialdemokraterna rundar på så vis problemet med vem som är terrorist och vem som är frihetskämpe.
Men det är en otäckt auktoritär syn. Medborgarna förvandlas till statens egendom, som riksdag och regering efter egen håg kan hindra att solidarisera sig med människor i andra länder.
Det är lätt att dra sig till minnes 30-talets Spanienfrivilliga. De riskerade upp till sex månaders fängelse. I dag räknas de som antifascistiska hjältar.
Och vad med alla med dubbelt medborgarskap som slåss i arméer världen över? Häromåret dödades till exempel en svensk soldat i amerikansk tjänst i Afghanistan. I den israeliska armé, som nu på goda grunder åter kan misstänkas för krigsbrott i Gaza, slåss 15-20 svenskar.
Ska de alla få dispens? Medan säkerhetspolisen får än friare händer att misstänkliggöra unga svenska muslimer.
Gå till toppen