Ekonomi

En historisk maktförskjutning

Jag har blivit missförstådd av en teknikfrälst. Igen.
Det var vanligare förr, under åren av debatt om upphovsrätt och fildelning – men när de frågorna aktualiserades i helgen som gick blev det dags igen. I Sveriges Radios ”God morgon, världen” gjordes ett utmärkt inslag där historikern Rasmus Fleischer, Piratpartiets avgående partiledare Anna Troberg och jag diskuterade hur det var då, för fem eller sju eller tio år sedan, när de här sakerna debatterades med en annan intensitet än i dag. Det finns förstås att lyssna på via sverigesradio.se för den som är intresserad.
En av mina absoluta käpphästar så här under pågående digital revolution handlar om makt.
Förr i tiden styrdes samhällsutvecklingen av hela samhället kollektivt: ingenjörer, tekniker och uppfinnare skapade något, varpå jurister och politiker och humanister och samhällsvetare kunde förhålla sig till det nya – är det bra eller dåligt, farligt eller ofarligt, lämpligt eller olämpligt, i behov av reglering eller redo att bara släppas fritt?
Det var en långsammare tid. Varje teknisk uppfinning behövde tillverkas och produceras, med råvaror och arbetskraft. Denna långsamhet skapade rådrum för samhället.
Vi har inget sådant rådrum längre.
Vad som händer nu är att ingenjörer, tekniker och uppfinnare skriver programkod på måndag och distribuerar den globalt på tisdag. Det finns alltså inte längre tid för ekonomer eller läkare eller forskare eller lärare att bidra med sina erfarenheter och insikter – alla ställs inför fullbordat faktum, medan de programmeringskunniga snabbt drar vidare till nästa projekt.
Detta innebär en historisk maktförskjutning, som inte lämpar sig för jämförelser med andra tekniska landvinningar, som låt säga boktryckarkonsten. En bloggare som heter Jesper Larsson försökte sig på den jämförelsen, utan att alls röra vid de uppenbara skillnaderna i hastighet, och synbarligen utan att se den centrala maktfrågan här.
Enligt Jesper Larsson skulle lösningen kunna vara att alla i hela världen lär sig att programmera, så att den här makten därmed blir likvärdig och kollektiv.
Jag tror inte på det, inte en sekund.
Det ska inte vara nödvändigt med teknisk specialisering för att vara en likvärdig och fullvärdig aktör i en demokrati.
Vi är visserligen överens om att den tekniska förståelsen bland medborgarna måste öka. Men teknikens företrädare måste göra en inlärningsinsats, åt motsatt håll, för att internet ska kunna bli allas internet.

TRE SAKER

1. Veckans säkerhetsvarning. Whisper heter appen som låter folk dela med sig av sina hemligheter – fascinerande på många sätt, men inte integritetsmässigt säkert. Whisper har fått krypa till korset flera gånger för att täcka säkerhetsluckor som borde ha varit vattentäta redan från starten, om hela idén nu är att man ska kunna prata anonymt med varann. Undvik, är mitt bestämda råd.
2. Veckans frustrationsmoment. Internet tyngs verkligen fortfarande under skitinnovationer, framför allt rankningssajter, som ställer sig i vägen för ”riktiga” sökresultat och vars trovärdighet är låg.
3. Veckans påpekande: Härom veckan kallade jag Loopia en svensk utmanare för domännamnshantering – en uppmärksam läsare påpekar att två globala investmentbolag via en knölig bolagskonstruktion äger nästan hela Loopia… Aldrig får man vara riktigt glad.
Gå till toppen