Kultur

Lesbos, du är Europa

Lesbos, vad är du?
Om någon frågar svarar jag: du är Europa.
Du är Ali Hassan Sura som blev tillbakaskickad till Kabul efter fem år i England och som ännu en gång har behövt fly över bergen.
Du är kniven som han stoppade i sin mage när han fick veta att han inte fick stanna och du är sjukhuset i Birmingham där han låg i fyra dagar.
Nu har han slutat drömma om nätterna.
Du är Emad Dabol som träffade sin fästmö på universitetet och som nu har behövt lämna henne bakom sig. Hans familj och hans vänner är döda och han frågar:
Varför måste vi kämpa överallt?
Varför måste vi slåss mot varje polis?
Varför hatar alla oss?
Europa, du är anledningen till att Emad Dabol hellre åker tillbaka till Syrien än långsamt mördas på dina gator.
Du är Mohamad Kassoumeh som snart fyller år och som vill fira sin födelsedag i Sverige. Han har åkt vilse på havet och tappat sin plånbok och en livstid har gått sedan han tog den där bilden på sitt solblekta id-kort. Sedan dess har hans gröna ögon svartnat av kriget.
Om du hade velat, Europa, hade du kunnat ge honom en för tidig födelsedagspresent och du hade kunnat riva de gränser och förbereda de vägar som han kommer att behöva vandra.
September kommer ta honom och Ali Hassan Sura och Emad Dabol till Aten och Thessaloniki, till Makedonien och Serbien.
September kommer att ta dem till Ungern och till Österrike.
Och september kommer att ta dem till Tyskland, Sverige, Belgien.
De kommer att vandra med Nour som är gravid i sjunde månaden och Gadeer som drömmer om Amerika.
De kommer att möta Apudurrahaman som älskar Nicholas Cages rollprestation i "National Treasure" och de kommer att stöta på Kojak Damir som en gång var turistguide i Grekland men nu är tillbaka som flykting.
Och de kommer att möta dig, Europa.
Du är politikern som sätter upp murar längs haven och sedan gråter när du ser barnen drunkna.
Du är polisen som säger: ”du kan filma, men när jag börjar slå flyktingarna: tryck på stopp-knappen”.
Du är turisterna som fotar Jamil Malahfji som om han vore Akropolis och inte en människa som också har drömmar.
Du är caféägaren som viftar bort Ayham Al likt en hund.
Du är demonstrationen som går förbi barn som har flytt från krig och skriker att de borde lämna landet.
Och medan Ali, Emad och Mohamad räknar hur många dagar de har existerat utan att faktiskt finnas till och medan de räknar hur många av deras vänner som har dött och hur många dagar de orkar fortsätta innan allt hopp har försvunnit så börjar du räkna flyktingkvoten.
Europa, du är ignorans.
Du är en affär där ett bröd kostar 18 kronor för mig men 20 kronor för Mohamad Kassoumeh och du är en kö som ber folk att vänta på ett papper bara för att sedan göra dem papperslösa.
Du är tid stulen från ett annat liv där vi hade kunnat äta ihop.
Där vi hade skrattat, blivit kära och krossat varandras hjärtan.
Europa, för detta förlåter jag dig aldrig.
Gå till toppen