Kultur

I melankolins mörkrum

Ellinor Westin

Come and Seek with Me Elsewhere. Sound of a Picture Publishing.Gabriella DahlmanNu. Kalejdoskop förlag.
Melankoli utgör den gemensamma nämnaren i två nyutkomna svenska fotoböcker. I Hammenhögsfotografen Gabriella Dahlmans svartvita vardagsögonblick finns den som försiktigt filtrerad sorg över dagarna och åren som bara flyr, tiden som rinner oss ur händerna. "I Come and Seek with Me Elsewhere" är melankolin explicit närvarande: boken skildrar fotografen Ellinor Westins sökande efter sin plats i livet och på jorden fram till hennes bortgång i cancer 2008. Här har allt liksom redan förlorats.
Gabriella Dahlman beskriver i "Nu" hur hon minns pappans gamla Rolliflex-kamera, vacker som ett smycke, och att hon själv så småningom började fotografera för att hindra glömskan. Som om kameran kunde stoppa tiden. Som om det där nuet kunde bevaras. Fåfängan i en sådan djupt mänsklig längtan kastar ljus över bokens sidor där årstiderna skiftar i gråskala och tiden så alldeles uppenbart går: från hällande regn till spröd snö och skir körsbärsblom. Skrynkliga lakan i morgonljuset när dagen gryr. En drapering i marmor, en antik gudinnas mantel fläckad av årens prägel på stenens yta. Promenaden i skogen, den döda fågeln på stigen: allt det där lilla, tillfälliga, är själva livet som passerar.
Ellinor Westins liv präglades redan från början av en slags förlust, eftersom hon adopterades. "May the child be happy and prosperous", står det i adoptionsdokumentet från början av 1970-talet, med lite kladdiga skrivmaskinsbokstäver. De högtidliga orden är förstås opersonligt officiella, men lästa i ljuset av vetskapen om hur Ellinor Westins liv blev, är de också gripande.
"I Come and Seek with Me Elsewhere" skildras hennes rastlösa livsresa från födelsen i Bangkok till uppväxten i Värmland, via utbildningen på prestigefyllda International Center of Photography i New York och tillvaron som resande bildskapare och konstnär. Det är hennes vänner som postumt valt ut och redigerat ihop fotografierna till en bok: de flesta i färg, några enstaka i svartvitt. Livliga, suddiga bilder från fest och ljusexperiment, vackra självporträtt med den nyfödde sonen och strax därpå, rakt-på-bilder där hon med bortopererat bröst helt osentimentalt möter betraktarens blick.
Att tiden verkligen stannade i Ellinor Westins liv – att hon inte längre finns – präglar förstås läsningen av "Come and Seek with Me Elsewhere". Den är ju ett memento mori, en alldeles påtaglig påminnelse om livets flyktighet. Men det humoristiska och drastiska tilltalet i flera av hennes bilder bär också en egen mörk underton av saknad och sökande, som förstås fanns där också medan hon levde. Melankolin, igen.
Under medeltiden trodde man att den som drabbats av melankoli kunde botas om hon vistades i ljusa rum. Fotografen i sitt mörkrum verkar ju, sedd ur det perspektivet, i det närmaste predestinerad för melankoli: omgiven av minnen som framkallas på fotopapperet där i dunklet. Men Gabriella Dahlmans och Ellinor Westins bilder påminner också om att melankolin kan skärpa sinnena för sådant som annars passerar obemärkt: ett tonfall, ett andetag eller en stämning där nuet och livet plötsligt för ett ögonblick framträder i förklarat ljus.
Gå till toppen