Kultur23 januari 2016 05:00

Ut ur den döda vinkeln

Det har varit en lång kall vinter för den fria kulturen i Helsingborg. Nu syns vårtecken. Men det är inte bara här det tycks krävas ett folkuppror för att makten ska få syn på kulturen.

Det var ju det här Witold Waszczykowski varnade för.
Witold vem?
Polens utrikesminister.
Killen som varnade för att en "värld av cyklister och vegetarianer som satsar allt på förnybar energi" kommer att leda till apokalypsen. Hade han varit Sveriges utrikesminister, istället för den där hyresgästen som envisas med att ifrågasätta statliga mord och halshuggning av poeter, hade Karoline Jönsson och Elenore Bendel-Zah suttit i fängelse nu.
Ett avsnitt av "Vegorätt" och vegofobiske Witold hade låst cellen och kastat nyckeln.
Nu fick de parodiskt livsnjutande vegokockarna istället ett långkok av sågningar. "Ett skattefinansierat karaktärsmord på oss vegetarianer", skrev någon. "Ett personligt livsstilsprogram för målgruppen tjejer mellan 18 och 35", svarade SVT.
Och så gick ännu en vecka av våra liv.
Men jag är rädd att Witolds Waszczykowskis absurda varningar från Polen ändå säger något litet om även den svenska tidsandan. Det är ett fritt land och du kan köra bil till din granne, undvika varje form av fri kulturell yttring som ifrågasätter eller komplicerar samtiden – och trycka i dig rött kött tills cancern alternativt klimatdomedagen kommer och befriar dig från lidandet. Okej då, men vad som är svårt att förstå är varför det ska sitta så långt inne att uppmuntra någon form av alternativ till den kulturen.
Och då är vi osökt inne på det fria kulturlivet i Helsingborg. Ett kulturliv som i sin bästa skepnad skulle kunna erbjuda just de spretiga, lokala, oförutsägbara eller subversiva infallsvinklar som aldrig så kreativa institutioner eller påkostade tv-serier mäktar med. Först när det var för sent (eller aldrig?) förstod de styrande i kulturnämnden att Salongen i Folkets hus var en sådan gudagåva till stadens kulturliv. Först när det var försent förstod man att Kulturhotellet inte var ett självspelande piano. Först när ett Facebookuppror rasat insåg en politisk majoritet det resten av stan redan visste: att Sundspärlan är en hjärtesak för en mångfald av helsingborgare.
Att kulturnämnden nu gör vad som ser ut som en ärligt menad kursändring - det ska i veckan tas beslut om att både hyresbidrag och verksamhetsstöd ska kunna sökas redan från den 1 mars – är ytterst lovande. Vad som krävs för att verkligen göra skillnad är rimligen en fetare kulturplånbok, men man anar ändå en nymornad förståelse för att ett fritt kulturliv förtjänar chansen att bygga något mer långsiktigt.
Helsingborgs styrande är nu inte ensamma om att påfallande ofta inta en position där kulturen befinner sig i döda vinkeln. Det krävs gång på gång att det anordnas ett mindre folkuppror i baksätet för att makten ska vända sig om säga: ja, just ja, kulturen ja.
Även i den stora demokratiutredning för Sverige som den liberale enmansutredaren Olle Wästberg presenterade i veckan är kulturen osynlig. I antologin "Låt fler forma framtiden!", med artiklar av 24 forskare, lyckas man nästan helt undgå att diskutera kulturens betydelse för det demokratiska samtalet. Det är som att planera för en fest, men skippa musiken. Wästberg konstaterar att man i Sverige ser "en större politisk ojämlikhet, i hög grad i spåren av växande socioekonomiska klyftor" och en önskan att fler ska involveras i demokratin, men undviker det kitt – konst, musik, film, litteratur, teater – som kan få fler att dansa med i denna demokrati. Just Helsingborg kan här ändå suga åt sig lite kredd. Forskarna har granskat Dalhem och Drottninghög och sett hur en ny samhörighet skapas i projekt som DrottningH och mötesplatsen Idé A.
Det blir lätt gråtmilt högtidligt när vi på kultursidorna skriver om kulturens magiska krafter, men journalisten Gunilla Kindstrand formulerade det i veckan precist i Sundsvalls tidning: "Kulturens kompetenser kan bidra till att fördjupa förståelsen, mobilisera tanken, undersöka värderingsmönster. Kultur handlar i grunden om att utveckla mellanmänskliga system. Framför allt språket".
Att dessa mellanmänskliga system 2016 flyttar ord med vindens hastighet fick jag ett övertydligt exempel på i veckan. I tisdags kväll satt jag hemma i soffan och skrev en kort text till försvar för det komiska geniet Birgitta Andersson och andra kvinnor med henne som får se sig bli göstade precis när de ska få sin välförtjänta uppmärksamhet. Ordet gick i spinn. Två dagar senare sitter jag i samma soffa och hör Suzanne Osten använda det i SVT som om verbet gösta alltid funnits om ett manligt beteende som sannolikt alltid funnits.
Jag vill därför avsluta denna text med att be om ursäkt.
Det lever i dag 6433 män och 1 kvinna som går under namnet Gösta. Ursäkten riktar sig till den enda kvinnan – och till 6432 av männen.
Gå till toppen