HIF

I HIF ska Hallenius hitta elden igen

Han höll tyst om sin skada, bet ihop, men glöden falnade. I HIF är Linus Hallenius redo för att brinna för sin fotboll igen.

Redan innan familjen Granqvists agerade ambassadörer för Sundets Pärla höll ex-HIF:arna Joel Ekstrand och Marcus Nilsson stadens fana högt.Bild: Patricia Ståhl
HIF-anfallaren Linus Hallenius kommer gående tillsammans med hustrun Izabella längs Drottninggatan i nya hemstaden Helsingborg. Framför sig skjuter han en barnvagn där sonen Louis, åtta månader ung, sover.
– Det känns som att vi har kopplingar till Helsingborg på något. I Genua umgicks vi med Andreas Granqvist och hans fru Sofie och de talade så gott om staden, säger Linus Hallenius.
Det är här han ska få fotbollssjälen att brinna igen. Norrlänningen har flyttat söderut från Hammarby för att ge karriären en rättvis nystart full ut. Han har sagt det förr, men den här gången är hela kroppen med på tåget.
– I dag är det första gången jag kan säga att hela jag är redo hundra procent för att spela på det sätt jag vill. Att då få en nystart i en ny klubb som jag har väldigt goda vibbar kring känns oerhört bra, säger Hallenius när kaffet kommit in på det kafé vi sökt oss för att komma undan det skånska rusket.
2015 började bra, men ju längre tiden gick så var det något som skavde. Inte bara med Hammarbyledningen.
– En nervinflammation på insidan av foten gjorde att det kändes som en kniv stacks in varje gång jag skulle avsluta så som en forward ska avsluta. Till slut vågade jag inte slå till bollen och det satte sig på huvudet, säger Linus Hallenius.
Inte många kände till den hämmande nerven.
– Det var hon som fick allt gnäll när jag kom hem, säger Linus och tittar mot hustrun Izabella som nickar demonstrativt tydligt.
Via ett litet ingrepp är nerven åtgärdad, foten och resten av kroppen är redo.
I Helsingborg ska det vara slut med gnället, har han lovat.
2010 utsågs hans mål mot Syrianska till årets snyggaste i Sverige. Fotbollslivet lekte och fyra år utomlands i Italien och Schweiz följde. Men kurvan planade ut och han vände hemåt.
– Vi flyttade hem för att jag skulle få ordning på min sargade kropp och hitta glädjen med fotbollen igen – hitta mig själv.
Hemkomsten till Hammarby blev inte som önskat.
– Det blev väl inte som någon tänkt sig. Inför sista året i Hammarby var jag sjukt taggad. Men jag fick kanske inte den uppskattning som jag förtjänade i vissa delar. Till sist dör elden ut. Ganska tidigt började jag fundera på att söka något nytt.
Hur utnyttjas du bäst på planen?
– Man måste få spela sitt eget spel inom vissa ramar. Och det var något som jag kanske inte tilläts göra förra året. Jag försökte anpassa mig till systemet och tappade bort mig själv. Jag är här för att börja om helt.
Samtidigt ångar han inte flytten hemåt. Det var under Stockholmstiden han fick ordning på en kropp som nu är redo för att tävla på allvar.
Flytten från Hif till HIF har varit på gång länge, men de sista dagarna gick det fort. Istället för att träna med Hammarby på tisdagen blev det flyg till Skåne och presentation genom klubbens hemsida.
– Jag tycket det var konstigt. Eftersom jag är så förknippad med Hammarby så kändes det som en ganska stor grej att gå till Helsingborg så jag trodde att det skulle vara något. Men när jag kom dit så var det liksom ingen där. "Va? Är det ingen som vill skriva om det här?"
Linus Hallenius skrattar nästan blygt. För egentligen är han inte personen som vill prata om sig själv innan resultaten låtit tala för sig först. Men han är det mest namnkunniga av HIF:s åtta (!) nyförvärv inför säsongen.
– Jag har läst hur det ser ut i klubben. Senast jag var i Sverige var HIF en dominant och har varit en sjuk språngbräda. Nu är det en klubb i förändring. Alla spelare man tagit in verkar brinna för uppgiften och det betyder att man kan få till en tajt grupp utan stora namn. Det är inte pengarna som lockar här utan ambitionen att ta sig längre. Det är positivt.
HIF:s ekonomi tillåter inga monsterlöner. Men åren utomlands har gjort att familjen Hallenius kan titta på andra faktorer gällande klubbval.
– Alla vet att man tjänar bättre utomlands och jag har tjänat pengar. Det enda jag vill ha här är den sportsliga utmaningen och känna hungern och motivationen igen, något som saknades på slutet i Hammarby.
Det syns att han har svårt att vänta på första träningen. Visa upp sig och prestera för HIF och sin nya hemstad.
– Jag vill ut igen i Europa, men då vill jag komma från en lyckad säsong där jag känner mig redo. Då var det en klubb i Sverige som gällde och det var bara Helsingborg.
Gif Sundsvall då? Från staden både Linus och Izabella kommer från och familjerna finns. Nej, det är där cirkeln ska slutas. Men dit är det många år.
– När jag flyttar hem till Sundsvall är samma dag jag släpper min ambition och mina drömmar om vad jag vill med min fotboll. När jag flyttar hem dit så är det för att stanna – om vi inte förälskar oss i Skåneland.
Gå till toppen