Rögle14 februari 2016 04:00

Guldet öppnade nya dörrar för Kenny Jönsson

Ett skratt från tränarrummet dämpade oron, en Marie Fredriksson-låt byggde upp fina bilder – men tio år senare är känslan fortfarande svår att beskriva. OS-guldet i Turin öppnade i alla fall nya dörrar för Kenny Jönsson.
– En NHL-klubb erbjöd mig att själv fylla i lönen.

Den tunga, handgjorda OS-medaljen i guld är uthämtad från bankfacket. Kenny Jönsson väger den i handen, tittar upp och säger att det är de allra innersta känslorna som väcks till liv.
För tio år sedan vann Kenny Jönsson OS-guld och i Turin och utsågs till turneringens bäste back – som allsvensk spelare i Rögle. "Jag är fortfarande förvånad att jag ens blev uttagen", säger han.Bild: Daniel Nilsson/Bildbyrån, Tom Wall.
– Folk brukar fråga hur det kändes, men jag kan inte förklara. Man måste ha varit där för att förstå den enorma tröttheten när man sätter sig ner och bara tittar rakt fram. Och man måste ha varit i omklädningsrummet för att förstå glädjen när man står där och skriker, kramas och sprutar champagne.
– Jag kan förstås säga att jag var enormt glad och stolt, men jag kan inte förklara bättre.
Det låter lite som att få barn.
– Det är inte riktigt samma slags känslor, men liknelsen är inte helt tokig.
Medaljen förvaras i bankfack, men hämtades ut inför intervjun.Bild: Tom Wall
Läs mer:Kenny Jönsson: ”Det kunde ha gått åt skogen”
***
Jag är fortfarande förvånad över att jag ens blev uttagen
Den 26 februari är det på dagen tio år sedan Tre Kronor vann OS-guld i Turin. Många minns Peter Forsbergs fotproblem, Henrik Lundqvists monsterräddning i slutet av finalen mot Finland och Nicklas Lidströms segermål. Men den allra största resan gjorde Kenny Jönsson. Mitt i en trupp av NHL-stjärnor och fyra SHL-spelare kom han själv från allsvenskan och Rögle. Kenny Jönsson tog inte bara en plats, han utsågs efter finalen till hela OS bästa back.
– Jag är fortfarande förvånad över att jag ens blev uttagen, säger han. Och jag var väldigt osäker på om jag skulle klara det, för det var en gigantisk nivåhöjning. Det är väl lite som om en ÄFF-spelare från superettan skulle spela fotbolls-VM.
OS inleddes rätt knackigt för Sveriges del. Bland annat förlorade Tre Kronor med 0-5 i gruppspelsmatchen mot Ryssland.Bild: Marcus Ericsson/Bildbyrån
Tre Kronor förlorade två av fem gruppspelsmatcher. Och i kvartsfinalen ledde laget bara med 2–1 mot Schweiz efter första perioden.
– Det var första gången under turneringen som det var lite oroligt, jag minns att det var helt tyst i omklädningsrummet i den pausen. Men då hörde vi hur de skrattade i ledarrummet och det smittade av sig. Ledarna spred en stor trygghet.
7–3 i semifinalen mot Tjeckien banade väg för en final mot Finland.
– Jag var helt säker på att vi skulle vinna. Jag sa det till alla i laget, "nu blir det guld, vi har ett gigantiskt mentalt övertag på finnarna".
Kenny Jönsson tar fram mobilen, klickar sig in på Spotify och börjar spela upp "Den bästa dagen" med Marie Fredriksson.
– Hon sjunger "Det här ska bli den bästa dan i mitt liv". Den låten fastnade i mitt huvud i Turin och jag lyssnade på den varje morgon och eftermiddag. Det var den bilden jag fick upp.
Henrik Lindqvist, Henrik Zetterberg, Kenny Jönsson, Daniel Alfredsson, Nicklas Lidström och Mats Sundin lyssnar på svenska nationalsången efter finalen.Bild: Daniel Nilsson/Bildbyrån
Läs mer:Maria Rooth minns OS-miraklet
***
De skulle möta New York Rangers och Detroit. Då sa jag "vi har Nybro hemma på onsdag"
 
Jag bevakade Turin-olympiaden på plats och minns fortfarande hur Mats Sundin, Henrik Lundqvist och de andra hyllade Kenny Jönsson efter finalen. De såg verkligen chockade ut allihop.
– Men jag kände aldrig det så, att jag hade överträffat min egen kapacitet. Sådana där treveckorsperioder hade jag haft många i NHL, jag hade spelat på den nivån förr.
Men varför klarade du nivåhöjningen?
– Säkert för att jag är en rätt basic kille, jag hade inget komplicerat spel. Jag tog tillbaka pucken och levererade den till forwards. Sen tränade jag väldigt mycket på egen hand och var lika fysiskt förberedd som NHL-proffsen.
Bröderna Jönsson guldjublar tillsammans i Turin 2006.Bild: Daniel Nilsson/Bildbyrån
Hur var det att åka hem till allsvenskan efter OS?
– Jag minns att NHL-killarna stod där på söndagen och snackade om att de skulle möta New York Rangers och Detroit. Då sa jag "vi har Nybro hemma på onsdag".
– Då hade jag precis mött Crosby och Jagr. Men om man var lite king efter OS-guldet blev det vardag direkt efter hemkomsten. Det var verkligen en omställning.
Kenny Jönsson i Islanders 1997.Bild: Peter Krüger/Bildbyrån
Kenny Jönsson tillbringade tio säsonger i NHL, de flesta i New York Islanders. Han var lagkapten under några år och vid ett tillfälle utsågs han till New York States mest underskattade idrottsman.
– Jag fick väldigt mycket uppskattning där, men jag syntes inte mycket i svensk media. Jag spelade i ett lag som inte var bra och som inte det fanns något intresse för.
I Ängelholm har han alltid kallats Kung Kenny. Men i resten av landet finns ett väldigt tydligt före och efter Turin-OS. Efter turneringen gick han från anonym NHL-hemvändare till en av svensk ishockeys stora spelare.
– Jo, så är det. Det blev ett helt annat intresse kring min person efter Turin. Men det har aldrig varit viktigt för mig.
***
Det var en cirkus som exploderade efter OS
Kenny Jönsson i Rögle 2005.Bild: ANDREAS HILLERGREN/BILDBYRÅN
Mitt under lockoutsäsongen 2004/05, vid 30 års ålder, valde Kenny Jönsson att flytta hem till moderklubben Rögle. Efter OS i Turin visade 27 av 30 NHL-klubbar intresse och det sägs att en rysk KHL-klubb erbjöd 30 miljoner kronor netto för en säsongs spel. Kenny skrattar till och säger:
– Det var en cirkus som exploderade efter OS och då var det skönt att ha en agent.
Var du inte sugen på att sticka?
– Jo, lite.
Vilket erbjudande var det mest spektakulära du fick?
– En NHL-klubb skickade faktiskt ett färdigt kontrakt där allt var ifyllt utom lönen. De bad mig själv skriva dit vad jag ville ha.
Varför stack ni inte?
– Pengar är inte allt, jag hade redan tjänat tillräckligt. Sen skulle Axel (sonen) börja skolan och socialt hade familjen det väldigt bra hemma.
Har du ångrat beslutet någon gång?
– Nej, aldrig.
***
Guldmedaljen runt halsen 2006 och på bordet med gamla spelarkort 2016.Bild: Daniel Nilsson/Bildbyrån, Tom Wall
Medaljen som hängdes om Kenny Jönssons svettiga hals söndagen den 26 februari 2006 ligger framför oss på bordet. Några meter bort hänger hans finaltröja med nummer 29 inramad på väggen. Minnena är tio år gamla, men de lever.
– De betyder mycket. Varje gång jag ser den tröjan blir jag påmind om OS – och att jag en gång faktiskt tillhörde den yttersta världseliten.
Till vänster: matchtröjan från första NHL-klubben, Toronto Maple Leafs. Till vänster: matchtröjan från Turin.Bild: Tom Wall

OS i Turin 2006

Lina Andersson/Anna Dahlberg tog första guldet, Björn Lind/Thobias Fredriksson det andra. Sprintframgångarna banade väg för Sveriges mest framgångsrika OS sett till antalet guld.
14 svenska medaljer blev det till slut, fördelat på sju guld, två silver och fem brons. Övriga svenska guld togs i herrishockey, damcurling och av Björn Lind, Anja Pärson och Anna-Carin Olofsson.

Kenny Jönsson

Ålder: 41.
Familj: Gift med Anne-Lee, barnen Axel och Emma.
Yrke: Deltidsbrandman.
Bor: Villa i Ängelholm.
Karriären i korthet: Rögle (–1994), Toronto Maple Leafs (1994–95), New York Islanders (1995–2004), Rögle (2005–09).

Tre Kronors väg till guldet

Gruppspelet:

Kazakstan–Sverige 2–7, Sverige–Ryssland 0–5, Sverige–Lettland 6–1, USA–Sverige 1–2, Sverige–Slovakien 0–3.

Kvartsfinal: Schweiz–Sverige 2–6.

Semifinal: Sverige–Tjeckien 7–3.

Final: Finland–Sverige 2–3.

Kuriosa: Rögles nuvarande tränare Anders Eldebrink var (tillsammans med förre Rögletränaren Janne Karlsson) assisterande förbundskapten till Bengt-Åke Gustafsson.

Gå till toppen