Kultur

Crister Enander: Vad är du beredd att blunda för?

Crister Enander spanar efter det förlorade samvetet och hittar en motrörelse som inte står ut med att blunda.

"Ett gott samvete är den bästa huvudkudden", hette det förr. Det gäller inte längre. I dessa tider sover man i stället gott och bäst i en säng som helst ska kosta mer än en begagnad bil. En prima bädd från Hästens kostar sällan under trettiotusen kronor. Och de har lyxmodeller som går att införskaffa till det facila priset av tvåhundrafemtiotusen kronor.
De förhärskande tankesätten har förändrats kraftigt under de senaste årtiondena. Sedan åttiotalets högerkampanjer har samvetet utsatts för en dränering på sitt innehåll. Svenskt Näringsliv, som då hette SAF, lade ner stora summor på propaganda – med alltifrån bokförlag, tidskrifter till stora affischer med ABBA:s Anni-Frid Lyngstad på och texten: "Satsa på dig själv!" Steg för steg har den allmänna moralsynen förändrats. Idag tycks en anda av egoism och roffarmentalitet ha spridit sig, uppifrån och ner.
I en scen från en av alla de filmer som Ingmar Bergman tvingades göra i väntan på erkännande finns en scen som jag aldrig glömmer. I ett utombadhus sitter Anita Björk och ska, antar jag, se sexigt förförisk ut. Jarl Kulle står lätt lutad över henne, som ett rovdjur väntande på att slå tänderna i sitt byte. Han har tidigare i filmen gjort ett par misslyckade försök att förföra henne. Nu satsar han hårt. Anita Björk säger att hennes moral hindrar henne från en intim förbindelse. Då svarar Jarl Kulle: ”Moral sitter i magen och kan avlägsnas lika lätt som blindtarmen.”
Ingreppet lyckades. Frågan är hur patienten mår. Förhållandet till samvetet i dagens samhälle liknar i mångt och mycket den uppfattning som Ingmar Bergman fångade i Jarl Kulles ord.
Samvetet kan lätt avlägsnas. Samvetet bygger på en gemensam moraluppfattning. En mängd enskilda tankesätt i förhållande till skiftande handlingar bildar tillsammans de värderingar som är grunden för en mer eller mindre sammanhängande uppsättning av normer, förbud, tabun, rätt och fel. Det är denna kodex som vi lever efter, och utifrån vilken vi betraktar samhället, människan och omvärlden.
Moral är alltid knuten till sin tids förhärskande föreställningar och denna gemensamma uppsättning av värderingar avgör våra val. Enkelt uttryckt: samvetet är en oskiljaktig del av vår världsbild, den styr vår vardag. För att ta ett ovanligt tydligt historiskt exempel: en plantageägare i Amerika kände inget dåligt samvete över att äga svarta slavar. Hur paradoxalt och inkonsekvent samvetet är ­– och hur bundet till tidens värderingar ­– illustreras överväldigande klart med en av liberalismens stora förgrundsfigurer, en av USA:s mer radikala grundlagsfäder, Thomas Jefferson. Han var i skrift och tal en agitatorisk och stark motståndare till slaveriet. Att han samtidigt på sin egendom själv hade slavar som slet på hans fält, lagade mat, serverade vid matbordet, städade och utförde allt hårt kroppsarbete, verkade aldrig innebära ett dilemma för Jefferson. Problemet fanns inte i hans medvetande.
Samvetet styr alltså våra val. Det finns egentligen inte ­– hårddraget – fler än tre huvudval (som självfallet kan ha olika grader). Att försöka att göra gott och handla rätt. Att vägra att ta hänsyn till något annat än den egna välmågan. Det tredje alternativet är likgiltighet, eller – korrektare uttryckt – att medvetet välja att blunda för vad som sker, en förnekelse som är ett lika tydligt val som de två andra alternativen.
”Om Gud inte existerar så är allt tillåtet”, lyder en känd formulering som ofta felaktigt tillskrivs Dostojevskij. Orden,­ i denna lydelse – är skrivna av Jean-Paul Sartre. Däremot speglar formuleringen Dostojevskijs syn på världen. Finns ingen Gud, ingen högre dömande makt, finns det ingenting som kan hindra människan från att hämningslöst hänge sig åt hedonism och egoism eller att odla vinstbegärets girighet utan gränser eller hänsynstagande.
I vår sekulariserade tid, där Nietzsches konstaterande att ”Gud är död” sammanfattar flertalets inställning, finns bara ett hinder för de som vill begå brott, fiffla med skatten och bedriva rovdrift på fattiga människor (ofta i länder dit den svenska lagstiftningen inte når) för egen vinnings skull. Hindret är polisen – med dess ofta begränsade möjligheter. Den samvetslöse som anstränger sig för att undgå upptäckt har statistiken på sin sida. De flesta ­– och särskilt gäller det stora ekonomiska – brott klaras aldrig upp.
Uppluckringen av moralen börjar i toppen av samhällspyramiden. Ledande politiker som fuskar med bostäder, fackföreningsbossar som klipper kvitton för att slippa några tusen i skatt, direktörer som trots att de totalt misskött sitt företag – inte sällan för att sko sig själva – i stället för straff får miljoner och åter fler miljoner i fallskärmsavtal. Inställningen har sipprat nedåt i samhället. När de däruppe vägrar följa lagar och regler varför ska då folket – alltså vi ­– respektera moralens riktlinjer och lagarnas anda och innehåll?
Men en tendens täcker en annan. De samvetsömma har samtidigt blivit fler – många fler. Sedan de första tiggarna dök upp som en chock för många – och institutioner stängdes från en dag till nästa, vilket tvingade de utslagna att leva på gatan – har en motrörelse blivit tydlig. Allt färre klarar av att leva oberörda i ett samhälle där människor misshandlas av det system som nyss var en välfärdsstat. Enskildas hjälpinsatser till ”dessa de mycket fattiga” ökar.
Strömmen av flyktingar som kommit hit för att finna skydd har skakat om många. Och att sedan få se angreppen från antidemokratiska organisationer och rasister har väckt liv i mångas slumrande samveten. När flyktingläger sätts i brand, när barn skadas och utsätts för ett samhälleligt godtycke, när nödställda tvingas bort ur landet, har vi sett ett flertal motrörelser, många hjälpaktioner och frivilliga insatser. Där styr det goda samvetet. Där visar människan att hon är just en människa. Men, ändå och trots allt: det stora flertalet blundar och undviker att ta till sig vad som händer.
Den tid som är vår samtid är en utmaning. Förändringar är nödvändiga. Stora förändringar. Och de måste börja här och nu. Tänk på det nästa gång du låtsas att du inte ser tiggaren som står där på gatan. Tänk på det nästa gång en medmänniska ber om pengar för att mätta sin hunger. Det är alltid ditt val: är du samvetslös eller samvetsöm – eller en av de likgiltiga?
Gå till toppen