Gästskribenten

Per Grankvist: "Filterbubblor inte något som sociala medier infört i våra liv."

Donald Trump hävdar att Facebook döljer viktiga nyheter för väljarna och förhindrar att de får reda på viktiga saker om världen. Det är en av få observationer som Trump gjort under presidentvalskampanjen som faktiskt stämmer.
Orsaken är dock inte en konspiration av medieföretag som vill se Hillary Clinton som USA:s nästa president, som Trump misstänker, utan en effekt av att Facebooks flöde styrs av algoritmer. Deras uppgift är att se till att vi ser mer av de uppdateringar vi gillar, och mindre av sådant vi inte gillar. Effekten är att amerikanska väljare som röstar demokratiskt ser väldigt lite av nyheter som motsäger deras bild av världen. Detsamma gäller svenska väljare i den blåbruna bubblan som aldrig nås av grönröda nyheter, och vice versa.
Visserligen filtrerar Facebook på ett sätt vi inte kan kontrollera, men samma sak kan man säga om traditionella medier där redaktörer står för filtreringen. Paradoxalt nog är det just filtreringen som gör att vi uppfattar en nyhetskälla som användbar, oavsett om filtreringen utgår från geografi, politisk hemvist eller genre. Motsatsen, det vill säga en källa som rapporterar allt som hänt inom alla områden, skulle vara absurd.
Den stora skillnaden mellan digitala medier och traditionella mediers sätt att filtrera ligger alltså inte i funktionen som sådan utan i hur vi förhåller oss till den. Filtreringen i digitala medier antas grumla vårt perspektiv medan filtreringen i traditionella medier förutsätts hjälpa oss att se klarare.
Likväl är filterbubblor inte något som sociala medier infört i våra liv. Människor har alltid haft en tendens att söka bekräftelser på sådant vi redan håller för att vara sant. Istället för bubblor kan vi lika gärna tala om världsbilder.
Frågan om bubblornas påverkan är i grund och botten en fråga om redaktörskap, om vem som skapar och kontrollerar det filter som vi använder för att förstå om något viktigt hänt i världen.
Om vi värdesätter att den bedömningen utgår från ett objektivt perspektiv på vad som är viktigt måste vi också vara villiga att betala för den. Vill vi inte betala för det har vi inget annat val än att förlita oss på algoritmer som använder våra egna preferenser som ett filter för att avgöra vad vi ska få se för något. Baksidan är vi väl medvetna om, men om man inte betalar för en tjänst – vilken rätt har man då att klaga på hur den utförs?
Så sluta förstå världen genom Facebookflödet. Lösningen är inte att Facebook börjar agera lite mer som tidningar alltid gjort med redaktörer som väljer ut vad som är viktigt. Nej, lösningen måste vi själva, var och en av oss, ta ansvar för.
Vi måste lära oss att för att hitta svaret på frågan om det hänt något viktigt så har vi två val. Det ena är att förstå världen genom Facebook, förvisso gratis men där svaret alltid är filtrerat utifrån vad algoritmen tror att du kommer att gilla. Det andra alternativet är att förstå världen genom betalda medier, där redaktörer gör en objektiv bedömning – oavsett om du gillar det eller ej.
Per Grankvist är författare och aktuell med essän ”En värld av filterbubblor”
kontakt@pergrankvist.se @pergrankvist (Twitter)
Gå till toppen