Heidi Avellan

Elever ska läsa, inte slåss.

Misshandel? Trakasserier? Slagsmål? Malmö måste få ordning på skolan. För elevernas skull. Här börjar framtiden.

Det föräldrar berättar om vardagen i Johannesskolan förskräcker.Bild: Peter Frennesson
Skolhuset charmade mig, totalt. Pampig rödtegel, jugendinspiration, väl tilltagna utrymmen och högt i tak. När Johannesskolan i Malmö invigdes 1909 var den en av Nordens modernaste skolor. Ja, det byggdes som ett slott för barn. Innerstadens arbetarbarn, de fattiga och trångbodda, skulle få det riktigt fint med vattenklosetter och badkar i källaren, berättade läraren som visade upp det julitomma skolhuset. Men samtidigt försökte hen dämpa min entusiasm och lust att sätta mitt barn i den här skolan när vi flyttade ner från Stockholm.
Det här kommer att bli en bra skola, men är det inte ännu, fick jag veta. "Vi använder inte tiden till att inhämta kunskap, utan till att lösa små skärmytslingar."
Först långt senare insåg jag att varningen inte bara var schyst utan också krass: min skolpigga tonåring med Stockholmsaccent var ett potentiellt mobboffer i det tuffa vardagsklimatet med "skärmytslingar".
Jag var naiv när jag utgick från att en del skolor visserligen är bättre än andra, men att alla är tillräckligt bra.
Nyheterna från Johannesskolan idag förskräcker:
Föräldrar slår larm om att deras 6-åringar misshandlas och trakasseras. Småflickor hotas med våldtäkt. Lärarna förmår inte ingripa. Så berättar föräldrarna.
Rektor Maria Berben Lidén delar inte deras bild, men kan inte heller säga att de har fel:
”Jag har inte pratat med dem så det kan jag inte svara på … ”
Inte pratat med dem? Anmärkningsvärt är dagens underdrift.
Rektorn medger att det förekommer konflikter, men säger att det inte är värre här än på andra skolor. Kanske det, problem rapporteras in från Augustenborgsskolan, Höjaskolan, Gullviksskolan, Rörsjöskolan–Zenith. Slagsmål filmas. Rasistiska kommentarer haglar.
Förra veckan stängdes hela Värnhemsskolan på grund av bråk, 1 300 elever skickades hem.
Hela den svenska skolan är under hård press. Men när andra skolor kämpar för att komma igen i Pisamätningen – och Malmö förbättrar det genomsnittliga meritvärdet något i en nationell jämförelse från SKL – når flera skolor här inte ens starten.
Varför?
Att Malmös skolor har det särskilt tufft just nu är sant. Många är överfulla, i år hade det behövts sju nya grundskolor, men bara två blev klara. Det råder brist på lokaler, lärare och pengar. Och då har jag inte ens nämnt den extrainsats som krävs för att nyanlända elever snabbt ska lära sig svenska och ta in vilka värderingar som gäller i det nya hemlandet.
Att flyktingströmmen bidrog till problemen går inte att vifta bort. Men det är inte heller förklaringen, för problemen började långt tidigare. Det finns många artiklar om Malmös skolproblem i tidningens arkiv, bland annat denna om elevströmmar:
”Flykten från Johannesskolan … speglar i miniatyr situationen för Malmös skolor. Föräldrarnas omsorg om barnens skolgång gör att Malmö delas i svenskt och utländskt, i områden för resurssvaga och resursstarka.”
Hyperaktuellt. Fast artikeln är från maj 2002.
Då somnu var segregationen påtaglig. Då som nu ville många fly problemskolor. Men idag blir det fria skolvalet – som funnits i ett kvartssekel – en chimär. Visst får man välja en skola, men det är inte självklart att där finns plats.
Alternativen då är friskola. Eller att de med tjock plånbok skaffar sig en adress med bättre skola. När det enda rimliga borde vara att alla skolor är tillräckligt bra.
Skolfolk försäkrar att verktygen finns, läraren har de medel som behövs, men de måste användas rätt. Arbete och ordning A och O. Som i extremt populära International English Schools of Sweden, skolsuccén med 21 400 elever i 30 skolor som börsnoterats. Det sista sticker i ögonen, skolföretag har inte på börsen att göra och det snedvrider hela vinstdebatten.
Fast skolan är bra:
Byggstenarna är undervisning på engelska, en trygg och ordnad miljö där lärare undervisar och elever lär sig – alla förväntas jobba hårt.
”Det vi gör annorlunda är något vi är stolta över. Ordet är disciplin”, förklarade skolans grundare Barbara Bergström på Hjärntrustens seminarium i Lund i måndags. Disciplin låter gammaldags. Inte alls progressivt och kreativt och innovativt och 2016. Eller?
Fel. Barbara Bergström slår fast att skolan är en arbetsplats, man klär sig och beter sig utifrån det och miljön ska vara lugn, ren och snygg. Betyg är viktiga kvitton på barnens utveckling.
Här tolereras ingen mobbning, inga elaka kommentarer, inga trakasserier. När elever möter svårigheter får de hjälp att jobba hårdare och ta sig vidare.
”För mycket press på barnen? Det tror jag inte”, säger Barbara Bergström:
”Disciplinen finns där för att du är en uppskattad medlem i vårt samhälle.”
Är det så vi vill ha det? Uppenbarligen, för 124 000 elever står i kö till skolan. Var tionde svensk elev.
Det är klart att den skolan får en extra skjuts av att eleverna är motiverade, föräldrarna engagerade – "strong parental support” – och personalen handplockad. Men känslan borde varje skola ha. Som dagens gymnasieminister Anna Ekström (S) sade om den finska skolan när hon var generaldirektör för Skolverket: Finland har ”upprätthållit konsensus om att skolan är viktig, att kunskap är fint, att lärarna är viktiga och fina, dem ska man lyssna på”.
Det är bedrövligt att Malmö som på så många andra sätt satsar på framtid och kunskap här missar att ta vara på den potential de många unga kunde utgöra – och gör sig mindre attraktivt för den skattebetalande medelklass som staden så väl behöver.
Det är inte att lära för livet. Eller rusta för framtiden.

Heidi Avellan

politisk chefredaktör
heidi.avellan@sydsvenskan.se
Gå till toppen