Signerat

Henrik Bredberg: Vi måste lära oss att gosa med ålen.

Ål, en viktig jultradition? Låt den leva vidare då.Bild: Sonny Thoresen
Tänk om det funnits lika gott om ål som det finns snapsvisor om ål.
"Luad ål å rögad ål / å ål som di har halmad. / Kogad ål å stegad ål å ål i gelatin. / Ålasluring, ålapudding …”
Den skånska ålen får gärna besjungas. Men den måste inte finnas med på julbordet.
Hoppa över den. Ålen är akut utrotningshotad. I WWF:s fiskguide lyser det rött, rött, rött (vilket betyder ”låt bli”).
”Vi tycker att man borde förbjuda ålfiske över hela Europa. Det är ju ett enda bestånd vi har i Europa och det är inget som vi ensidigt löser här i Sverige”, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare hos WWF, Världsnaturfonden, i Sverige, till TT.
Synd bara att vi människor – nej, inte bara svenskar – har så lätt att ta till klena ursäkter för att få leva och njuta som vi behagar:
Jamen, det är ju inte bara vi i Sverige som syndar …
Jamen, det finns ju ett legalt svenskt ålfiske ...
Jamen, nio av tio fiskbutiker säljer ju ål till jul …
Jo, det är sant, vittnar WWF. Dessvärre. Å andra sidan är det nio av tio svenska restauranger som väljer att inte servera ål i jul.
Det finns drygt 200 yrkesfiskare i Sverige som har Havs- och vattenmyndighetens tillstånd att fiska ål. Det finns forskare och politiker som anser att beståndet klarar en viss fångst och konsumtion.
Och ändå. Det finns illegalt fiske. Det finns utdikade våtmarker, klimatförändringar, gifter och kraftverk. Varför chansa?
Varför inte göra det vi kan för att rädda ålen till eftervärlden?
Varför inte lyssna på de miljö- och marinforskare från Göteborgs universitet som nu lanserar finfina alternativ till julbordet och nyårsfesten:
Inlagd eller gravad makrill. Sill. Räkor. Krabba. Blåmusslor. Ostron. Pilgrimsmusslor. Certifierad lax.
Ålen kan tyckas hal och slemmig och inte värd att omfamna, men fundera på artens makalösa livscykel.
Ålen tar, som glasål, Golfströmmen från Sargassohavet hit till våra vatten för att många år senare, som fullvuxen, ta sig tillbaka de 700 milen till Sargassohavet, där den fortplantar sig på djupt vatten och sedan dör.
Ska en sådan art tillåtas att dö ut?
I Sverige är vi rätt duktiga på att värna utrotningshotade arter – jättepandan i Kina, noshörningen på Borneo, den bengaliska tigern och andra djur vilkas framtid vi inte direkt kan påverka.
Tänk om vi kunde vara lika smarta och gosiga med våra egna arter. Som ål och torsk.
”Du är min hela värld, min längtans ål. Skål.”
Låt oss sjunga den visan vid julbordet. Kanske 2066.

Henrik Bredberg

ledarskribent
henrik.bredberg@sydsvenskan.se
Gå till toppen