Heidi Avellan

Alla måste jobba för julefriden.

Julefrid kan kräva ordningsmakt och mod.Bild: Markus Schreiber
Eldar på kyrkbacken visar vägen i midvintermörkret och i den lilla kyrkan brinner hundratals ljus, medan Jean Sibelius julsång klingar i natten:
”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt … giv mig Guds ära, änglavakt och över jorden frid.”
Precis där är min jul som vackrast. Efter att alla glansiga paketpapper samlats ihop och tallrikarna från julmiddagen hamnat i diskmaskinen.
Midnattsmässan bjuder på en stund av frid. En kort stund stängs världen ute och det enda som är det är sången och ljusen. Efter stressen, före alla goda föresatser inför det nya året. Eller mellandagsrean.
Under tiden måste många arbeta hårt för friden.
Kampen mot terrorn fortsätter oförtrutet. Den terrorn förstörde julen för många Berlinbor i måndags på julmarknaden intill Gedächtniskirche. Familjerna som miste någon i attentatet. De skadade som kämpar för att leva vidare. Alla som blev rädda.
Terroristerna siktade rakt mot hjärtat. Europas. Tysklands. Midvinterns gemyt, Weihnachtsmarkt, förbyttes i fasa.
Åter en gång undviker människor stora folksamlingar och ser sig över axeln. Åter bevakar tungt beväpnad polis på gator och torg. Åter krävs det civilkurage för att fortsätta sin vardag, träffa sina vänner och tillsammans njuta av livet.
Men det är ändå vad vi alla måste göra. När det västerländska öppna samhället står under attack behövs hårda tag, polis och militär. Men mest av allt behövs beslutsamhet. Vi måste stå upp för vårt sätt att leva. Och fira jul.
Läs alla artiklar om: Juldagen
Gå till toppen