Signerat

Henrik Bredberg: Henrik Bredberg: Björklund. Bom eller träff.

Liberaler stod för årets förskalv.Bild: Christine Olsson/TT
Ett inställt partiledarbyte är också ett partiledarbyte. Typ.
Birgitta Ohlssons kritik mot partiordföranden Jan Björklund sände chockvågor genom Liberalerna. Ett försök till palatskupp?
I september gick Ohlsson ut offentligt och risade Björklund. Dels för kravet på att statsministern skulle bjuda in SD till samtal, dels för kravet på förbud för religiösa friskolor.
Det tog skruv. Partikamrater krävde utrikestalespersonen Ohlssons avgång ur partiledningen. Andra krävde Ohlssons kritikers avgång.
Drömmen för Björklund är så klart att han leder L till ett succéval 2018. Det gamla Folkpartiet har ju traditioner på området, minns Westerbergeffekten 1985 och Leijonkungen 2002. Nog skulle det smaka fågel för en gammal major att 2018 bli Kanonkungen.
Varför inte. Både 1985 och 2002 hjälptes Folkpartiet av att Moderaterna gjorde släta figurer, och en slät figur har Anna Kinberg Batra förutsättningar att göra 2018.
Än kan kravliberalen Björklund överraska – om inte landsmötet nästa höst gör helt om och väljer socialliberalen Ohlsson till ledare. Eller någon annan, kanske en av EU-Ceciliorna Malmström och Wikström?
Ohlssons kritik av Björklund kan ha varit ett liberalt förskalv. Huvudskalvet lär komma. Med Jan Björklund i epicentrum.

Henrik Bredberg

ledarskribent
henrik.bredberg@sydsvenskan.se
Gå till toppen