Heidi Avellan

Heidi Avellan: Sekulär påve för freden

En svensk som förkroppsligade mänsklighetens förhoppningar om fred och förnuft. Den bästa generalsekreteraren FN haft.
Och så tog det bara slut.
Dag Hammarskjölds våldsamma död chockade människor i hela världen. Diskussionerna om vad som hände den 18 september 1961 i dåvarande Nordrhodesia är inte avslutade, det finns många fler teorier än den officiella att haveriet var en olycka. Och Henrik Berggrens bok Dag Hammarskjöld. Att bära världen. (Bokförlaget Max Ström) ger inte heller svar.
Den fokuserar mer på den store svenskens liv än död.
Boken suger in läsaren, från öppningsscenen vid FN-skrapan i New York i september 1960 och den största samlingen av statsmän sedan fredskonferensen efter första världskriget. Här fångar Berggren elegant den betydelse FN hade fått.
Och dess generalsekreterare var svenske Dag Hammarskjöld. Sin tids superhjälte. Skicklig och resultatinriktad.
Boken tar läsaren med in i hans tankevärld och bevekelsegrunder. Ämbetsmannasyn, pliktkänsla, moral och gudstro. Ryktena om hans eventuella homosexualitet avfärdar Berggren: ointresserad av sex, snarare. En man med en grå ämbetsmannakarriär och matchande värderingar, men tack vare detta gav han ”resning åt FN-arbetet: en känsla av integritet, hängivenhet och höga mål”, menar Berggren.
Som kallar Hammarskjöld en "sekulär påve i världsfredens tjänst".
Så oerhört svenskt.
Någonstans här går det att hitta en förklaring till att Socialdemokraterna fortfarande håller den blå FN-fanan högt.
Där andra ser korruption, handlingsförlamning och möjligheter för icke-demokratier att göra sig breda ser den svenska regeringen alltjämt möjligheten till världsfred. Nu blir det upp till bevis: från årsskiftet är Sverige inte bara medlem, utan ordförande, i säkerhetsrådet. Med hopplösa frågor som Syrienkriget på bordet.
Gå till toppen