Heidi Avellan

I skräcködlornas tid. Mot 2017.

När klockorna ringer in 2017 är det mörkt och kallt. Astrids Lindgrens krigstida skräcködlor är inte döda. De har bara bytt dräkt.

Evakuerade från Aleppo.
Just när ett dystert år skulle ta slut blev det ännu dystrare. Terrordådet i julgemytets Berlin ruskade om ett redan hårt prövat Europa.
Gärningsmannen är död, men terrorismen lever. Med ett nytt år kommer nya vidriga dåd. När självmordssekten IS trängs tillbaka i Syrien och Irak slår jihadisterna till i väst. Mot sekulariseringen och upplysningen. Mot demokrati och mänskliga rättigheter. Mot hela livstilen.
"Nationalsocialismen och bolsjevismen – det är ungefär som två skräcködlor i kamp med varandra", skrev den då okända Astrid Lindgren i sin dagbok under andra världskriget. Dagböckerna kom ut 2015 i en volym, Krigsdagböcker 1939-1945.
Det går bara att hålla med författaren i avskyn inför de två människoföraktande, totalitära ideologierna. Nazisterna förlorade kriget, ställdes till svars och upplöstes. Bolsjevismen segrade men hamnade till slut också den på skräcködlornas gravgård.
Idag är det exakt 25 år sedan Sovjetunionen officiellt upplöstes. Då hade de socialistiska enpartistaterna i det forna Östeuropa redan brutit sig loss från Moskva, Berlinmuren hade fallit och sovjetrepublikerna ville ha större frihet. På juldagen 1991 avgick den siste presidenten, Michail Gorbatjov, och alla ledamöterna i högsta sovjet. Unionen var i praktiken upplöst – och årets sista dag så också på papperet.
Bolsjevismen är död. Men den nationalistiska högerextremismen steg som en ful fågel Fenix ur askan. Dagens andra skräcködla är islamism med jihadism. På samma sätt som nazismen och bolsjevismen tar dessa två fram det sämsta i varandra. Men en fiende har de gemensamt: den liberala världsordningen.
Väst måste stå upp mot dem. Då krävs hårdhandskar från polisen, respekt för rättsstaten och stora portioner civilkurage.
Alltså ett målmedvetet och koordinerat samarbete mellan olika länders polisstyrkor. Fast utifrån det självklara att åsikter inte är kriminella – det är först någon agerar som rättsapparaten ska ingripa. Väljs detta rättsstatens fundament bort frivilligt har de som vill förgöra det öppna samhället redan vunnit. Allmänheten måste också stå upp, fortsätta att njuta av livet – på krogen, på konserter, på stranden, på julmarknader. Våga resa och träffas.
Populismen växer – inte heilande och utomparlamentrisk, men nationalistisk och främlingsfientlig. Opinionen kan svänga snabbt och drastiskt, särskilt mot "etablissemanget".
År 2016 blev året då mardrömmar blev sanna. Det EU som för bara ett par decennier sedan enade Europa knakar i fogarna. Medlemmarna från det forna Östeuropa, Visegradländerna, försöker inte ens dölja sitt förakt för den liberala demokratin. Vid midsommar tog britternas önskan att lämna unionen världen på sängen – detta brexit hade få väntat sig. Att många efteråt klagar över att de bara ville lära regeringen eller EU en läxa, eller att de inte röstade alls för att opinionsmätningarna visade att det skulle bli ett klart stöd för ”bremain” eller att de inte riktigt visste vad EU är och egentligen bara inte ville ha fler invandrare ändrar inte på detta.
Britterna ska lämna, försäkrar premiärminister Theresa May. Oklart hur, bara.
Och så populismens triumf: Trump. I fjol vid den här tiden kunde ingen på allvar tro att Donald Trump ens hade en chans att nomineras till Republikanernas kandidat. Om 20 dagar svärs han in som USA:s 45:e president.
Brexit. Trump. Och sedan?
I kristallkulan syns orosmoln:
I vår är det presidentval i Frankrike och Nationella frontens Marine Le Pen väntas gå till andra omgången. Opinionsmätningarna säger visserligen att den samlade högerns kandidat François Fillon då vinner i en avgörande duell, men opinionsmätningar har visat sig vara klena sibyllor. Samtidigt kan förbundskansler Angela Merkel, Europas starkaste politiker, vara på väg ut. Terrorattacken i Berlin kan visa sig bli spiken i kistan. I Nederländerna siktar EU- och islamfientlige Geert Wilders på att göra sitt PVV till största parti.
Populismens genomslag kan splittra EU om flera europeiska ledare förlorar makten nästa år, konstaterar konsultbyrån Eurasia Groups grundare Ian Bremmer.
Skrämmande.
Och så årets ord: post-truth.
Faktaresistensen griper kring sig, åsikter betraktas som fakta och i nätets filterbubblor frodas konspirationsteorier. Nyhetsundvikarna väljer bort mediernas försök att beskriva världen. Antingen för att de struntar i vad som händer eller för att deras världsbild inte bekräftas.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap menar att ”främmande makt” utnyttjar de segment där falska nyheter sprids mest – och försöker skapa splittring genom narrativ om EU-skepticism, Nato och främlingsfientlighet.
Nyttiga idioter.
I Skåne började 2016 dystert med de uselt utformade id-kontrollerna som gjort vardagen till ett oförutsägbart stresskaos för många pendlare. Panikåtgärden stoppade flyktingströmmen – men också det som borde strömma över Sundet. Öresundsintegrationen har gått i stå.
Regeringens plåster, en inte akademiskt motiverad universitetsstatus till Malmö högskola, ändrar inte på detta.
Det som följer med in i historieböckerna från år 2016 är ändå snarare källan till kommande flyktingströmmar: bilderna från Aleppo, hus i ruiner och människor som förlorat allt hopp, barn som inte längre förmår gråta. Ett världssamfund som inte lyckats få stopp på inbördeskriget i Syrien. Och Europa som håller dörren stängd.
Gå till toppen