Heidi Avellan

Heidi Avellan: En annan syn på HQ Bank.

Mats Qviberg i rätten.Bild: Maja Suslin/TT
Bankhärva, kallades det. Bankskandal. Århundradets finansrättegång.
Bilden av vad som hände i HQ Bank år 2010 och vad som ledde fram till detta har huvudsakligen satts av rapporteringen i Svenska Dagbladet och, inte minst, ekonomireporter Caroline Neuraths bok Den stora bankhärvan – finansparet Hagströmer och Qvibergs uppgång och fall. Som dessutom blev en skönlitterär bok, Fartblinda, och också ska bli tv-serie.
En ny bok, mindre omtalad, ger en annan bild.
HQ Gate – den okända dramatiken bakom Sveriges mest uppmärksammade bankkrasch (Ekerlids förlag) är skriven av ekonomireportern Jenny Hedelin och Christen Ager-Hansen, norsk riskkapitalist. Och wallraffare: han byggde först förtroende i det ena lägret i denna affär, fick tillgång till handlingar och bandade samtal – och bytte sedan sida. Detta redovisas öppet.
Handlingen är komplicerad och detaljerna många. Det handlar om siffror och bedömningar, om drivkrafterna hos en rad centrala personer: grundarna Sven Hagströmer och Mats Qviberg, HQ AB:s största ägare Sten Mörtstedt och hans högra hand, advokaten Christer Sandberg och fondförvaltaren Fredric Crafoord. Och Finansinspektionen – denna alltför mäktiga myndighet som både beslutar om regelverk, utövar tillsyn, utreder och utdömer påföljder.
Kammarrätten kom 2012 med en dom som rev upp FI:s olämplighetsförklaring av styrelsemedlemmen Pernilla Ström: för att ”upprätthålla krav på rättssäkerhet och transparens krävs att om en styrelsemedlem bedöms som olämplig ska det tydligt framgå vilka de belastande omständigheterna är. Det gör det inte i Finansinspektionens beslut".
FI har överklagat. Och det finns parallella rättsprocesser. Berättelsen fortsätter, alltså.
Kärnan är värderingen av HQ Banks tradingportfölj: de optioner i den som var aktiva värderades till rådande marknadspris och de som sällan handlades till teoretiska snittpriser. Skillnaden mellan priserna utgör edgen – som revisorerna 2005 gav banken rådet att inte fästa någon större vikt vid. Handeln var så liten. Var portföljen övervärderad? Vad visste ledning och styrelse – och vad borde de ha känt till? Att portföljen skulle avvecklas var klart, frågan var hur. Och när fondförvaltaren Fredrik Crafoord och ledningen agerade. Här ger de två böckerna olika bilder.
Den 27 augusti 2010 drar FI in HQ Banks oktroj och motiverar med dålig riskhantering och övervärderad portfölj. Ändå måste FI ha känt till värderingsmodellen genom åren. Enligt tingsrätten var bankens agerande tillåtet.
Vad är sanning?
De två berättelserna kan inte stämma samtidigt. Men det finns en tingsrättsdom där samtliga åtalade frikänns och åklagaren överklagade inte; han räknade inte med en fällande dom i hovrätten.
HQ Gate väcker tankar – om Finansinspektionens befogenheter, om rättssäkerheten, om mediers makt. Och om hur svårt det är att beskriva verkligheten.
Gå till toppen