Med andra ord

Läsarbrev: "Den lag man vill följa är sharia."

• "Imam Kashif Virk anser att Carl Rudbeck har fel då han hävdar att islam förenar religion och politik. Betonas bör att alla inte räknar den ahmadiyyarörelse som Virk företräder som äkta islam, då de har en profet utöver Muhammed. Få inom rörelsen klargör detta.
För 1,2 miljarder muslimer är det enbart Koranen - tolkad enligt haditherna - som gäller. Den lag man vill följa är sharia. Demokrati är därmed uteslutet. Islams lagar styr alltså samhället. Det kallas politik.
I Europa framställs islam som fredens religion. Det finns många ord i Koranen om frid, fred och ödmjukhet. Majoriteten tolkar jihad som en inre ansträngning att bli en bättre människa.
Vissa ställen förbjuder angrepp, andra förespråkar våld, även utan angrepp. Judar och kristna, de otrogna, beskrivs som orättfärdiga människor (5:56). När ni möter dem som är otrogna, så halshugg dem, tills ni anställt ett blodbad bland dem! Slå dem då i bojor (47:4). Blodshämnden innebär liv för er (2:175).
Inom islam finns en princip, naskh, som innebär att senare verser gäller, om tidigare hävdar något annat. Virk har rätt i att de första åren var fredliga. Då Muhammed senare mötte motstånd stred han med vapen i hand mot andra arabiska stammar. Alla judiska män i byn Khaybar dödades. Över 450 slag ägde rum från Mecka i Saudiarabien, till Poitiers 732 i Frankrike, från Multan i öst 711 till Toledo 712 i Spanien eller Talas 751.
Häromåret citerade Egyptens dåvarande religionsminister Talát Afifi på tv en känd hadith: Domens dag kommer inte förrän muslimerna bekämpar judarna, när judar gömmer sig bakom stenar och träd.
Kärlek till alla och hat mot ingen är ord vi alla kan stödja, men tyvärr står det inte för islam som Koranen framställer kampen. Den som kommer med en egen tolkning bör framhålla det och inte kapa namnet".
Brith Aspenlind, adjunkt i historia och religion.

Svar:

Ett inlägg i debatten om islam, i denna tid av jihadism. Viktigt att betona är att sharia aldrig får stå över gällande lag, mänskliga rättigheter och rätten att välja sitt liv.
Heidi Avellan
• Andra läsare fortsätter diskussionen om vinster i välfärden och svarar på entreprenören Dan OlofssonAktuella frågor (21/12):
"Olofsson hade varit mer trovärdig om han låtit bli att ägna en fjärdedel av artikeln åt Jonas Sjöstedt (V). Vad har Sjöstedts ideologiska drömmar med Reepalus utredning att göra? Vänsterspöket spelar en huvudroll som det inte förtjänar. Olofsson hade gjort klokt i att ägna sig åt en realistisk bild och en jämförelse mellan företagens nuvarande förhållanden och dem Ilmar Reepalu skisserar. En faktisk granskning är nödvändig från vilken sida du än närmar dig välfärdsbranschen", skriver Lasse Henriksson.
"En omsättning på 10 miljoner och ett beskattat resultat på 400 000 kr är i mina ögon helt okej, men Olofsson framhåller att om Reepalu får bestämma blir vinsten bara 'enstaka tio tusen'. Vi kan därav dra slutsatsen att ägarnas investerade kapital i en dylik verksamhet är ganska lågt. Det borde inspirera människor att förena sig i löntagarägda företag.
När det gäller friskolor bör det tas fasta på ett annat förhållande. Med anledning av några konkurser som förekommit i branschen bör verksamhetskrav ställas på utövarna, krav på en försäkring eller dylikt som garanterar driften till årskursens slut. Ungdomar får inte överges för att utövaren inte klarar av ekonomin.
Utövarna har möjlighet att välja elever. Deras kostnader kan därigenom minimeras; resurskrävande elever kan väljas bort.
I kommunen ska alla ges en utbildning. Det är relativt enkelt att planera verksamheten, antalet elever är relativt stabilt. Det sker inga stora konjunkturförändringar över tid. Intäkterna är säkrade".
Jan Öhlund

Svar:

• Debatten om vinster i välfärden är mångfasetterad. Det är inte så enkelt att antingen hamnar "skattepengar i skatteparadis" eller så är "valfrihet alltid värt priset". Att baxa frågan hela vägen till valet 2018 vore därför olyckligt.
Heidi Avellan
Gå till toppen