Huvudledare

Ledare: Lööf har vuxit. Och Centern har vuxit med Lööf.

Målmedveten Centerledare. Hur långt kan Annie Lööf gå?Bild: Jessica Gow/TT
När årets första partiledardebatt genomförs i riksdagen på onsdag finns det skäl att hålla ett extra öga på en deltagare:
Centerns Annie Lööf.
Mycket går hennes väg just nu. Hon kan tacka både tur och skicklighet. Plus ett självförtroende som gör att partiet inte springer på varje boll. Numera verkar centerpartisterna lita på sitt grundbudskap om frihet, öppenhet och ”närodlad politik”.
Så var det inte för några år sedan. Minns när marken gungade under fötterna på Annie Lööf.
Hon hade tagit över som ordförande 2011 och fortsatt Maud Olofssons liberalisering av partiet. Sedan höll det på att gå över styr. Ett förslag till nytt idéprogram presenterades. Nyliberalt, kallades det. Ultraliberalt. Stureplanscenterliberalt.
I januari 2013 fick Lööf avbryta sin solsemester i Thailand för att åka hem och lugna ner stämningarna. Förslagen var extrema och internt rådde stök och förvirring. Lööf gick ut och förklarade att partiet behövde ”utveckla vissa skrivningar” vad gällde idéer om månggifte, slopad skolplikt, platt skatt och fri invandring.
Jo, det behövdes, milt uttryckt.
Sedan dess har politiken stagats upp och förtroendet stärkts. Så till den grad att Centern i Sifos väljarbarometer för december fick sitt bästa resultat på 25 år – 9,1 procent. Huvudsakligen kom de nya sympatisörerna från Moderaterna.
Inte nog med det. I den Sifoundersökning som SVT Nyheter redovisade häromdagen har 45 procent av väljarna stort eller mycket stort förtroende för Annie Lööf. Det är uppåt med 5 procentenheter sedan i maj 2016 till den högsta siffran för någon partiledare. Samtidigt tappar Anna Kinberg Batra (M) i förtroende, från 45 till 40 procent.
Uppenbart finner fler och fler väljare Lööfs linje tilltalande.
”För oss i Centerpartiet är det självklart att du ska få bestämma mer själv. Vi är allergiska mot centralisering och styrning uppifrån”, skriver Annie Lööf på partiets sajt, som en liberal decentraliseringshälsning till läsarna.
Ett exempel på Centerns utvecklade politik kan hämtas från en presskonferens i onsdags. Ett mer ideologiskt och mer slipat centerparti kunde skymtas i många förslag från den parlamentariska landsbygdskommitténs slutbetänkande För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd (SOU 2017:1).
Centern – och Bondeförbundet innan dess – har en lång historia som intresseparti för bönder. Det har varit grisbidrag hit och sänkt dieselskatt för lantbrukare dit. Nu, i Centerns förslag till landsbygdskommittén, märks mer genomtänkta och övergripande idéer om bättre förutsättningar för att kunna leva och försörja sig själv på landsbygd och småorter.
Det handlar bland annat om att omlokalisera kanske 10 000 statliga jobb till andra regioner än Stockholm, förenkla strandnära byggande, stoppa nedläggning av Arbetsförmedlingens kontor utanför storstäderna och förbättra tillgången till snabbt bredband på landsbygden.
Kort sagt, Centern framstår som modernare idag. Det benhårda och svårförståeliga nejsägeriet – till kärnkraft, till Nato, till utveckling – känns fjärran. Att Lööf skulle få för sig att säga nej till en fast Öresundsförbindelse … nej, det är rätt svårt att tro.
Annie Lööf, rekordung i så många sammanhang, har vuxit. Och Centern har vuxit med Annie Lööf.
Partiet har varit stort förr och en ny storhetstid kan inte uteslutas, särskilt inte när den välfyllda kassakistan räknas in.
Kanske kan partiledardebatten på onsdag ge några glimtar av framtiden. Snegla på Centerns Annie Lööf. Snegla på Moderatledaren Anna Kinberg Batra. Är det så självklart vilket parti som har morgondagens politik – och politiker?
Vilket parti som kommer att dominera framtidens borgerlighet är inte hugget i sten. Lööf vill säkert ha ett ord med i laget.
Gå till toppen