Huvudledare

Ledare: Otryggheten ökar. Polisen måste bli effektivare. Då räcker inte chefsbyten.

Nyligen krävde småföretagare i brottsutsatta Stockholmsförorten Husby ökad polisnärvaro.Bild: Stina Stjernkvist/TT
Otryggheten ökar i Sverige visar Brottsförebyggande rådets Nationella trygghetsundersökning, NTU.
Andelen kvinnor som uppger att de utsatts för sexualbrott har mer än fördubblats under de tre åren 2012 till 2015, från 1,4 procent till 3,0 procent. Bland yngre kvinnor, 16–24 år, uppgav hela 9,0 procent att de drabbats.
"Vi tycker att det är alarmerande", säger Erik Wennerström, generaldirektör för Brottsförebyggande rådet, Brå, om siffrorna.
Det finns inga skäl att säga emot. Och för en regering som marknadsför sig som feministisk borde det faktum att nästan en tredjedel av alla kvinnor känner otrygghet när de går ut på kvällarna framstå som minst sagt besvärande.
NTU genomförs varje år. Siffrorna i årets rapport gäller för 2015. Enligt de flesta kriminologer är NTU den säkraste indikatorn på hur brottsnivån i samhället förändras.
Totalt sett ökade andelen som uppgav att de utsatts för brott mot enskild person – misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägeri eller trakasserier – från 11,3 procent 2014 till 13,3 procent 2015.
Nästan en av fyra, 23 procent, anser att deras livskvalitet försämrats till följd av otrygghet, en ökning med hela 10 procentenheter jämfört med 2014.
Med tanke på dessa siffror är det inte förvånande att förtroendet för polisen minskar.
2014 uppgav 65 procent att de hade förtroende för polisen, 2015 var det 61 procent. Det låter inte så allvarligt, men en färsk opinionsmätning från Inizio tyder på att polisens förtroendetapp kan bli dramatiskt i nästa NTU.
Enligt Inizio minskade andelen som känner stort förtroende för polisen med 25 procentenheter förra året, från 56 procent till 31 procent.
På måndagen kom beskedet att Annika Stenberg, den hårt kritiserade chefen för Polisregion syd, får lämna sitt jobb.
"Det här har vi krävt i över två månader nu, det fanns ingen annan utväg", kommenterade polisfackets vice ordförande i region Syd, Tomas Stjernfeldt.
Nej, i fallet Stenberg fanns kanske ingen annan utväg. Misstroendet mot henne tycks ha varit avgrundsdjupt.
Ändå: när en organisation befinner sig i kris görs chefen ofta till syndabock. Men i regel är en chef varken hela problemet eller problemets lösning. Att låta chefen gå blir i värsta fall enbart en symbolisk gest, ett sätt att visa handlingskraft. Någon offras men de verkliga problemen består, eftersom de underliggande orsakerna är så mycket svårare att åtgärda.
I höstas lade Statskontoret, som på regeringens uppdrag utvärderar ombildningen av polisen, fram sin första delrapport – försiktigt positiv. En av slutsatserna där är att det lokala polisarbetet måste stärkas.
Polisen i Skåne sviktar under en brottsbörda som bland annat består av 26 misstänkta mord förra året. För att klara alla mordutredningar prioriteras vardagsbrotten bort.
Men människor förväntar sig en polis som kommer när det behövs. Som skyddar, hjälper och ställer tillrätta. Som förebygger brott och lagför dem som begår brott. Alla brott. Som ser till att medborgarna kan röra sig fritt på gator och torg, utan rädsla. I hela Sverige. Även efter mörkrets inbrott.
Det är inte för mycket begärt. Att värna människors liv och säkerhet är statens kanske främsta uppgift.
Om inte så sker lär polisen få se sina förtroendesiffror sjunka ytterligare. Att allmänhetens tålamod börjar tryta är tydligt. Det är en oroande utveckling som inte lär brytas för att en polischefs huvud rullar.
Gå till toppen