Kultur

Per Svensson: Kronan hon är

Claire Foy som drottning Elizabeth.Bild: Robert Viglasky/Netflix
Prinsessan Margaret får inte gifta sig. Prins Philip får inte göra karriär. Drottning Elizabeth får inte bestämma vem som ska vara hennes privatsekreterare.
Det är mycket som inte händer i Netflix-serien ”The Crown”. Ändå har den första säsongens tio timslånga avsnitt varit oupphörligt fascinerande. Vad är hemligheten?
Strålande skådespeleri. Makalösa miljöer. Men det är också något annat: relationen mellan den unga drottningen och hennes åldrade premiärminister, Winston Churchill. Det handlar om en variation på ett av litteraturens och filmens favoritteman: Lärlingen och hans eller hennes visa mentor. Elizabeth är Luke Skywalker. Churchill är Yoda. Steg för steg får han henne att förstå att när hon är ”drottningen” är hon inte ”sig själv” och när hon är ”sig själv” är hon inte ”drottningen”.
Queen you are. Elizabeth Windsor at home you leave.
Den läroprocessen är i sig spännande att följa. Men seriens författare Peter Morgan låter oss också se och förstå att Churchill själv inte förmår leva, och dö, som han lärt. Han kan inte frigöra sig från sitt ämbete, sin roll, myten om sig själv. Han klarar inte att se den skröplige åldring han blivit. Paradoxen gestaltas plågsamt konkret i det sista avsnittet. Mästerligt manusarbete.
Gå till toppen