Med andra ord

Läsarbrev: ”Humor är värsta fienden för diktatorer och diktatorsämnen.”

Roland Wennick:
"Logiken haltar rejält i ledaren (10/2) om att personer vana vid annan attityd till polisen och staten inte skulle bli mera benägna att vittna om det kunde ske anonymt. Det är säkert rätt att detta kan vara ett hinder. Jag menar dock att det är högst tveksamt om det är ett argument med tillräcklig kraft i en numera så utsatt miljö som stora grupper invandrare lever i. Många uttalanden tyder på att desperationen nu påskyndar önskemålet om anpassning till svensk attityd.
Vad är det då som hindrar att det blir så när vittnen eftersöks? Jo, naturligtvis risken att bli hotad och utstött ur gemenskapen. En sådan risk skulle väldigt få av oss ta av fullständigt självklara orsaker.
Därför håller inte ledarens teori. Att hänvisa till hur det var förr är dessutom ett oerhört svagt argument, vi lever i ett helt nytt samhällsklimat.
Ledaren efterlyser bevis för uppenbara vinster. Fråga någon som blivit hotad. De rädda ögonen får väl rimligen vara bevis nog. Dessutom fungerar det i länder som vi allt oftare borde följa vad gäller rättsväsendets attityder. Det handlar ju faktiskt om Danmark, Norge och Finland. Goda grannar som oftare vågar gå före och som vi rimligen har tillit till."
Heidi Avellan:
Om oviljan att medverka i en rättsprocess beror på misstro mot rättsväsendet och samhället i stort så är det tveksamt om möjligheten att vittna anonymt har någon effekt, hävdas i ledaren. Om. Du hävdar att oron för brottsligheten är större än denna misstro. Så kan det vara, men återstår i så fall att bevisa.
Den huvudsakliga invändningen är ändå att anonyma vittnen leder tankarna till ett angiverisamhälle. En självklar princip ska vara att den anklagade har rätt att veta vem som anklagar. Ska den principen naggas i kanten bör vinsterna vara uppenbara.
Bengt Frithiofsson:
"Jag reagerar på ledaren (12/2) gällande bankskatten. Jag vänder mig även mot det intryck politikerna vill ge: att det är de välmående svenska bankerna som ska bidra till vård och omsorg. Om man läser SOU 2016:76 så är det ju inte alls det som frågan handlar om. Frågan gäller istället att banksektorn och privatkunderna anses ”gynnade” genom att moms inte tas ut på finansiella tjänster.
Det vore bra om politiker kallar saker för vad de är i verkligheten. Om inte så är det bra om medierna hjälper till att korrigera. På samma sätt som att en höjning av momsen från 25 till 27 procent skulle drabba konsumenterna så gäller detta även ett införande av moms på banktjänster. Det är just det som är meningen med moms, det ska drabba slutkonsument och är därmed enbart ett sätt att förpacka en allmän skattehöjning. Att tro att en momshöjning eller – i det här fallet – en nyinförd moms skulle tas från bankernas vinster får betecknas som naivt."
Heidi Avellan:
Kunderna betalar. Just det var poängen i ledaren.
Per Ragnarson:
Skämtarna i TV-serien South Park har tagit time out med Donald Trump. Det går inte att skämta med en verklighet som överträffar det värsta, tycker de.
Tvärt om! Mobilisera satiriker i text och i teckningar – gärna med oslagbare Riber som förebild och pris. Mobilisera talanger för demokratin och utgå från att humor är värsta fienden för diktatorer och diktatorsämnen.
Det har redan producerats många cartoons om Trumps första veckor. Som när Theresa May hade för bråttom med att invitera till statsbesök. På en bild ses drottning Elisabeth med agent 007 i hasorna. Hon viskar: Make it look like an accident! Såklart att han kunde fixa det på någon mattkant. De gamla presidenterna som huggits in i klipporna i Mount Rushmore håller händerna för ansiktet i bävan för vad som kan komma härnäst.
Gå till toppen