Gästskribenten

Sven-Åke Olofsson: ”Poliskris och kaos på sjukhusens akuter kräver andra politiska grepp.”

Bild: Erik Nylund
Väljarna prioriterar vården högst. Men har krisrapporterna någonsin duggat så tätt? Härom veckan presenterade polisen sin trygghetsundersökning i nordvästra Skåne. Resultatet var det sämsta någonsin.
De lokala perspektiven ger annars mer hopp än de rikspolitiska, trots att lokalpolitiker till exempel inte styr över polis och sjukhus. Tendensen att partierna lokalt utmanar moderpartierna på riksplanet är lovande. I Skåne har politiker i Helsingborg, Malmö, Landskrona, Ängelholm, Höganäs och andra kommuner luftat sitt missnöje med polisens prestationer på lokalplanet. Flera har som bekant velat se en kommunal polis, något som mer är ett uttryck för desperation och debattaktik.
Men poliskris och kaos på sjukhusens akuter kräver andra politiska grepp än reflexmässiga krav på fler poliser och sjuksköterskor och läkare.
Idag är det nästan rutin att klagomål på sjukhusvården och polisen möts med en flod av berättelser om hur dåligt det fungerar för personalen också. Patienten och brottsoffret hinner ibland inte klaga innan polisen och sjukvårdspersonalen berättar om sitt lidande. Hade det inte varit så allvarligt så kunde det vara komiskt.
Det är svårt att se att något nytt och bättre kan byggas innan olika offentliga aktörer – beslutsfattare och utförare – åter får förtroende för varandra och kommunicerar någorlunda samma budskap. Lösningen ligger som alltid i en kombination av styrning, organisation, medinflytande och incitament för dem som möter allmänheten.
Polisens förstatligande 1965 innebar den gången en injektion av hopp, arbetsglädje och beslutsamhet i en ganska luggsliten organisation. Och medborgarna blev stolta över sin polis. Men det var då.
Ska något sådant uppnås idag måste gränserna mellan statligt, regionalt och lokalt inflytande brytas upp. Varken polisen eller sjukvården kommer att fungera fullt ut så länge viktiga aktörer som kommuner inte reellt får påverka och vara med och ta ansvar för hur de storskaliga systemen fungerar lokalt.
Åtminstone för vården är vägen till en bättre ordning utstakad. Många av oss söker akutvård helt i onödan och borde tas omhand i en resursstarkare primärvård. Många äldre borde få bättre sjukvård på sina boenden där det inte är tillåtet att ens spola ett öra eller ge dropp när till exempel kräksjukan härjar.

 Och sjukhussängar ska inte upptas av äldre som väntar på placering i den kommunala vården.
Lämpliga vallöften, fritt att botanisera bland, för partierna inför valet 2018, vore att erbjuda vårdens och polisens anställda och beslutsfattare ett samhällskontrakt där man med gemensamma krafter och resurser ska lösa kriserna. Vi väljare sitter inte inne med lösningarna och det är inte i första hand vi som ska övertygas om hur sjukvårdens och polisens inre liv ska producera vad vi redan har sagt att vi vill ha, det vill säga rimlig och tillgänglig trygghet.
Gå till toppen