Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Regeringen vågar inte längre stå upp för den öppenhet som tidigare varit Sveriges signum.”

Regeringen har beslutat att åter förlänga gränshindren, än en gång med de tre maximala månaderna. Hundratusentals pendlare drabbas. Men var finns beslutsunderlaget och hur kan ett så svagt motiverat beslut accepteras, undrar tre personer knutna till den liberala tankesmedjan Fores.

Grunden för gränskontrollerna finns inte längre. Ändå envisas regeringen med att förlänga dem. Varför, undrar skribenterna.Bild: Johan Nilsson / TT
Öresundsregionen har på kort tid gått från att vara ett europeiskt paradexempel på transnationell samverkan till att bli en sinnebild för hur snabbt en begynnande integration kan slås itu. Regeringen uppger sig vara medveten om de negativa effekterna men hänvisar till att den framtida flyktingsituationen fortsatt är osäker, och att gränskontrollerna därför måste förlängas.
I Migrationsverkets senaste prognos beräknas Sverige ta emot ungefär 34 700 flyktingar under 2017. Det är ett antal som ligger väl inom det mottagande vi har vant oss vid att hantera i Sverige under de senaste femton åren. Det är till och med något lägre. Det är exempelvis färre än vi tog emot 2007, och mindre än hälften av vad vi tog emot 2014. Det är två år som ingen minns som ”stormiga migrationsår”.
Så vad menar egentligen inrikesminister Anders Ygeman (S) och statsminister Stefan Löfven (S) när de beskriver läget som fortsatt kaotiskt?
När gränskontrollerna infördes den 12 november 2015 var de enligt regeringen ”tillfälliga” och för att avhjälpa en ”kris”. Till en början skulle de gälla i tio dagar, ”och kan eventuellt förlängas till 20 dagar”. Efter den nu beslutade förlängningen har de gällt i femton månader, och nu börjar det finnas samlad statistik på hur allvarligt Öresundsregionen drabbas.
Antalet jobb som kan nås inom en timmes resväg har efter att gränskontrollerna infördes minskat med 322 000 från Malmö Central och 193 000 från Lund, enligt Øresundsinstituttets rapport. Det Sydsvenska handelskammaren definierar som Öresundsregionens arbetsmarknad förlorar minst 1,5 miljarder kronor per år. Företag som Ikea och Sony beskriver hur möjligheterna att rekrytera arbetskraft har minskat.
Värst drabbas svenskarna; av pendlarna är 93 procent bosatta i Skåne med arbete på Själland. Malmö, som har en dubbelt så hög arbetslöshet som rikssnittet, förlorar tillgång till hundratusentals viktiga försörjningsmöjligheter.
Enbart de ökade omkostnaderna för id-kontrollerna beräknar regeringen till 139 miljoner kronor om året, där resenärer och skattebetalare förstås tar notan. HH Ferries utförde 2,6 miljoner id-kontroller mellan januari och september 2016, och stoppade 176 potentiella asylsökande som saknade id-handlingar. Det måste ses som väldigt liten nytta för mycket leda.
Nu införs nya rutiner med förenklade id-kontroller som ska göra resan mellan Köpenhamn och Malmö bekvämare men enligt Skånetrafiken lika tidskrävande. Samtidigt finns det ingenting som tyder på att antalet personer som fastnar i gränskontrollerna skulle öka.
Under 2016 tog Sverige emot knappt 29 000 flyktingar, inte ens 20 procent av den situation som ledde till att gränskontrollerna infördes 2015. Till och med den värsta krigshärden, Syrien, visar en nedgång i antalet asylsökande i EU med nästan 40 procent under hösten. Mycket beror på EU:s yttre gränskontroller, vars etik och rättssäkerhet bör ifrågasättas, men de bidrar i vart fall till att beskrivningen av kaos och kris vid Sveriges gräns inte längre känns igen.
Tidigare i februari mötte EU:s regeringschefer Libyens president för att knyta ett migrationsavtal likt det med Turkiet. Detta kommer att stärka EU:s yttre gränser ytterligare.
Kontrollerna innebär alltså enorma samhällskostnader, en skadskjuten integration, en försämrad arbetsmarknad och en mycket ansträngd situation för tusentals medborgare - utan att grunden längre finns.
Efter flyktingsituationen 2015 har opinionen i migrationsfrågan svängt och regeringen vågar inte längre stå upp för den öppenhet som tidigare varit Sveriges signum. Men när alla fakta och all statistik visar att flyktingsituationen har gått från kaosartad till ordinär så kan vi inte hålla fast vid föreställningen att vi befinner oss i en kris.
Likt Don Quijote och hans tappra vapendragare slåss Löfven och Ygeman mot en fara som inte längre finns. Men olikt den löjeväckande 1600-talsberättelsen drabbas hundratusentals skåningar av konsekvenserna för Löfvens och Ygemans villfarelser. Den enda förklaringsmodellen till denna grundlösa politik är att regeringen blidkar opinionen snarare än svarar mot en korrekt verklighetsbeskrivning.
Är det rimligt att Öresundsregionen ska drabbas?
Regionens närmare fyra miljoner medborgare och 32 000 dagliga pendlare förtjänar ett välgrundat svar.

Robert Englund

Tove Mellgren

Yasemin Arhan Modéer

Robert Englund är projektledare på tankesmedjan Fores migrations- och integrationsprogram. Tove Mellgren arbetar vid Fores Syd. Yasemin Arhan Modéer är samarbetspartner till Fores Syd.
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen