Huvudledare

Ledare: Mathjälp räcker inte. Se skälen till svälten.

Sydsudaneser på flykt undan striderna.Bild: Mattias Areskog/TT
Under flera år var världen befriad från svältkatastrofer. Men när hungersnöden nu åter slår till, så gör den det i stor skala. Och då ser läget ändå ut att kunna bli mycket värre än vad det är.
Flera FN-organ slog häromdagen larm om att 100 000 människor svälter i Sydsudan. Därutöver anses en miljon leva på gränsen till hungersnöd och i ytterligare tre länder är det fara för liknande lägen: Jemen, Somalia och Nigeria.
Det är första gången sedan 2011 – då en kvarts miljon människor svalt ihjäl i Somalia – som FN går ut och talar om hungersnöd. Risken för att fyra länder nu drabbas samtidigt anses göra läget exceptionellt, men den bakomliggande orsaken är i samtliga fall den gamla vanliga: väpnade konflikter.
Krig hindrar bönder från att bruka jorden, försvårar olika former av handel och stör förvaltning. Människor tvingas på flykt och förhindras att arbeta. När sådan utveckling drabbar länder där förhållandena varit knapra även i fredstid kan ingen förvånas av att det i längden leder till hunger och undernäring. Ändå kommer nödhjälpen ofta för sent. Så var det till exempel i Somalia 2011.
Den här gången finns lyckligtvis hopp om att fler ska få hjälp i tid. I fredags stod Norge värd för en givarkonferens i avsikt att mobilisera nödhjälp från andra länder. Löften gavs om totalt motsvarande 6 miljarder kronor. Svenska biståndsorganet Sida hade då redan beslutat om stöd på 160 miljoner kronor utöver de 374 miljoner som avsatts i början av året.
Engagemanget ger hopp om lindring av nöden för de miljontals människor som lider akut brist på mat. Men i längden krävs mer än biståndsinsatser för att förbättra den humanitära situationen.
"Det går inte att överleva på mathjälp för alltid", påpekar Nordiska Afrikainstitutets forskningschef Victor Adetula i en TT-intervju. Det gäller också att ta sig an de politiska problemen som gör att nödsituationerna uppstår.
Här borde omvärlden kunna engagera sig i långt högre grad än vad som sker idag. I synnerhet de afrikanska länderna ägnas för lite uppmärksamhet. Naturligtvis rör det sig om väldigt komplexa konflikter, men de internationella ansträngningarna för att lösa dem har inte imponerat.
Visst var det inför hot om FN-sanktioner som de sydsudanesiska ledarna undertecknade ett fredsavtal häromåret. Men var fanns engagemanget när försoningsarbetet sedan gick i stå?
Och varför gör inte EU mer för de nöddrabbade länderna? I dagsläget tycks unionen lägga mer energi på att hindra folk från att fly över Medelhavet än på att försöka stävja konflikterna som driver så många på flykt.
Hungersnöden hör till de äldsta av människans plågor, men borde inte behöva breda ut sig idag. För i modern tid beror svältkatastrofer inte på brist på mat i världen, utan på brist på fred och fungerande styre. Att omvärlden bidrar med mathjälp vid svält är inte nog. Det måste göras mer, diplomatiskt och politiskt, för att motverka lidandet på ett tidigare stadium.
Det här är en opinionstext från tidningens ledarredaktion. Tidningens politiska hållning är oberoende liberal.
Gå till toppen