Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Förfallet livsverk lever vidare

Det är snart 20 år sedan Vikingland slog igen för gott. Tidningen sammanförde familjen som startade verksamheten på 1970-talet.

Det blev en nostalgisk vandring i ett livsverk som förfallit, men också en påminnelse om vad flit och fantasi i kombination med mod och kraft kan åstadkomma.

Modellhusen i skogsparken som var embryot till det som 1972—1985 växte fram är på väg att bli ett med mullen på marken. Det stora vattenfallet från timmergården och ner mot skogen är torrlagt. Lite längre bort ut mot ängen fortsatte expansionen som slutade med delen som skulle förflytta besökarna till vikingatiden.

Kanaler grävdes och dammar anlades. Planteringar tillkom, liksom en djurpark med bland annat kamel, vattenbuffel, piggsvin, näsbjörn, åsnor, hästar och skotsk höglandsboskap. Under högsäsongen engagerades artister.

— Där invid dansbanan stod Carl Gustaf Lindstedt och underhöll, säger Magret Andersson när hon snirklar sig fram bland slyet av björkar som fullständigt tagit över grusgångarna.
Överallt syns spåren över det som under 13 år lockade tusentals och åter tusentals personer till familjen Anderssons turistanläggning.

— Vi hade kontrakt med ett danskt bussbolag och ibland kom det 20 busslaster med gäster om dagen. Då gällde det att ha dukat för alla i restaurangen. Jag kommer ihåg att det blev mycket pölse, skrattar Magret.

Hela familjen var engagerad i utbyggnaden och driften. Pappa Bo var trädgårdsmästare och tusenkonstnär. Han var en av de första att anlägga den ogräsfria trädgården som krävde minimal skötsel. Sten, singel och åretruntgröna buskar varvat med sommarblommande buskar är ett ännu i högsta grad gångbart koncept.

Men Vikingland var inte bara en trädgård utan lika mycket en nöjespark för både unga och gamla. Här fanns båtar som såg ut som svanar, crosscyklar, studsmattor och mycket annat att roa sig med.
Barnen Chatrin, Morgan, Christian och Esbjörn lade till "-son" och gjorde pappas förnamn till efternamn. Esbjörn Bosson kommer ihåg att det var en tuff barndom, men samtidigt mycket rolig och framförallt lärorik. Det var också en tid som svetsade samman familjen för alltid.

— Även om vi inte hade tid att leka som andra barn så var det en skola för livet. Det vi har skapat i dag kan vi tacka vår uppväxt för, resonerar Esbjörn och Christian.

Familjen driver nämligen Vikingland vidare i annan form. Numera är det trädgårdsprydnader och heminredning som gäller. Men inte i Skånes Fagerhult, utan sex-sju mil söderut i Åstorp och på Väla.
Traditionen har förts vidare. Av de tusentals år gamla stubbarna från mossarna i den norra delen av Örkelljunga kommun skapas konstverk. Idéerna som föds har följt med och får en ny funktion i specialdesignade föremål i såväl smide som trä och skulpturer.

— Det funkar mycket bra att jobba så nära tillsammans. Vi respekterar varandra och lyssnar på varandra, säger de.

Den yngsta i skaran, Christian Bosson, talar mycket och gärna. Helst om hustomtarna som i form av just en sådan idé fått följa med från djupet av skogarna runt Skånes Fagerhult och som han nu tror på som en stor grej för familjeföretaget.

— Hustomten ger lycka och beskydd. I vårt land förknippar vi den med julen, men nu ska vi försöka ändra på det och ge svenskarna en kontinental tradition, lovar han i typisk anderssonsk anda.
Gå till toppen