Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Umeås väg från Väster-botten till Europa-toppen

Första matchen spelades mot Hörnefors våren 1986. Det handlade om division 4 södra Västerbotten. På midsommardagen är det bortamatch mot Fortuna i danska Hjörring. Då handlar det om avgörande final i Europacupen.

Vägen för Umeå IK från botten av det svenska seriesystemet till Europatoppen är lika imponerande som anmärkningsvärd.

Roland Arnqvist, som nu är sportchef i klubben var med och drog igång klubben damlag i mitten av 1980-talet.

— Jag hade tagit klivit in i UIK:s A-trupp, men blev skadad och fick en frågan om jag ville träna klubbens damjuniorer, medan jag gick skadad. Det gjorde jag och när sedan de blev för gamla för att spela juniorfotboll bestämdes att klubben skulle få ett damlag.

Det beslutet togs den 9 september 1985. Den 21 juni, knappat 18 år senare, kan man bli bäst i Europa.

Under de första åren hade man samma svårigheter som andra småklubbar. Det gällde att få spelare och ledare att engagera sig samtidigt som ekonomin skulle gå ihop.

I början hade man inte mycket pengar i kassan.

Denna säsongen omsätter Umeå IK ungefär 7,5 miljoner kronor.

— Det har varit ett otroligt hårt jobb för att nå så här långt. Efterhand har vi blivit många som lagt ned massor av tid och kraft för att hela tiden utvecklas. Det är ett lag på plan. men även utanför krävs ett lag där man har olika arbetsuppgifter för att man ska lyckas, säger Roland Arnqvist.

Under de första tio åren var han tränare. Sedan har han haft de flesta uppgifterna inom klubben. Nu har han det sportsliga ansvaret.

Vägen till framgång har varit långt ifrån enkel. Man har mött motstånd även utanför plan. Roland Arnqvist har under de här åren fått många vänner som på olika sätt stöttat föreningen, men det finns också de som tycker att han har varit en envis, enögd och klumpig ledare.

— Naturligtvis är det trist när man inte kommer överens med människor. Men de allra flesta jag träffat har uppskattat det vi håller på med, säger han.

För tio år sedan debuterade man i division 1 norra. Då började man närma sig eliten.

När UIK tre år senare tog man klivet upp i allsvenskan var man med bland de tolv bästa.

Men det roliga varade bara ett år.

— Vi var inte alls förberedda för att ta klivit upp. Varken sportsligt, ekonomiskt eller organisatoriskt. Vi trillade ur direkt och bestämde att vår chans att bli ett etablerat allsvenskt lag var att komma tillbaka direkt, vilket vi också gjorde. När vi gjorde allsvensk comeback 1998 blev vi sexa. Året därpå två och sedan har vi vunnit allsvenskan de tre senaste åren, säger han.

Under första säsongen i allsvenskan, när man trillade ur 1996 omsatte man 700 000 kronor. På sju år har man ökat omsättningen tio gånger.

En stor del i detta är att man jobbat otroligt hårt för att synas och för att locka folk till matcherna.

— I början stod det nästan ingenting om oss i tidningarna, som ansåg att det var för lite folk på våra matcher. Det fanns helt enkelt inget intresse. Då lade vi ned mycket jobb på att få folk på matcherna för att ingen skulle kunna använda de argumenten emot oss, menar Roland Arnqvist.

Nu har man 115 sponsorer och 350 företag och organisationer som medlemmar i den så kallade Guldklubben som på olika sätt ekonomiskt stöttar klubben.

Man försöker hela tiden hitta nya samarbetspartners. Går det att kombinera ett stort arrangemang i Umeå med en hemmamatch är det bra resonerar klubben.

Matchen mot Stattena i lördags är ett sådant exempel.

När UIK fick reda på att Centerpartiet skulle inviga sin Riksstämma i Umeå den dagen bad man att få matchen, som egentligen skulle gått i Helsingborg, flyttad till Umeå.

Man gjorde ett samarrangemang. I entréavgiften till Gammliavallen ingick både invigningen av stämman och den allsvenska matchen. Många centerpartister stannade kvar efter Maud Olofssons tal och såg matchen.

Detta är ett intressant sätt att tänka. Många klubbar viker sig i sådana lägen och menar att man inte kan spela på grund av ett annat arrangemang. Umeå menar att man kan locka mer folk till matchen tackvare ett annat arrangemang.

— Vi försöker hitta olika lösningar för våra matcher. Det är mycket viktigt att ha mycket folk och en god stämning på läktarna, säger klubbens sportchef.

Ingen av tjejerna i klubbens A-trupp har börjat spela fotboll i Umeå IK. Hälften av dem kommer från småklubbar i regionen. Övriga har tidigare spelat i småklubbar från andra delar av landet, andra etablerade föreningar eller från utlandet.

— Vi har ett oerhört gått samarbete med klubbarna i Västerbotten. Vi försöker hela tiden hitta bra lösningar för de talanger som finns här. Sedan måste vi också ta hit etablerade spelare för att bli bättre, säger Roland Arnqvist.

Umeå har tittat en del hur Rosenborg jobbar. Det norska topplaget har bara A-lag samt ett juniorlag. I övrigt har de mindre klubbarna kring Trondheim ett samarbete med Rosenborg. Umeå tänker på samma sätt.

På midsommardagen ställs alltså Umeå mot Fortuna Hjörring.

När man möttes i Umeå på annandag pingst vann UIK med 4—1.

Fortuna Hjörring omsätter hela 25 miljoner kronor. Största delen av den summan kommer från Dana-cup, som lär vara världens näststörsta ungdomsturnering i fotboll efter Gothia Cup. Troligen omsätter själva damlaget mellan tre och fyra miljoner kronor.

Umeås mest närliggande mål är naturligtvis att bli Europamästarinnor.

I höst vill man sedan försvara segern i allsvenskan och i svenska cupen.

På lång sikt hoppas man att samtliga spelare ska kunna vara anställda i klubben.

— Då måste vi nog omsätta ungefär 20 miljoner kronor för att det ska kunna genomföras. Men har vi kommit så här långt ska vi försöka nå det målet också. Man måste hela tiden ha visioner för att bli bättre, säger Roland Arnqvist.

En anledning till att man vill att spelarna ska bli proffs är att som läget är nu lägger spelarna ned oerhört mycket tid på fotbollen.

Förra året spelade klubben 41 matcher och genomförde 339 träningar. Klubbens många landslagsspelare hade cirka 150 resdagar vardera förra året.

— Vi kan inte ta ut mer tid av dem. Ska tjejerna ha ett bra liv vid sidan om fotbollen måste de vara proffs, menar Roland Arnqvist.

Så kan det mycket väl bli om ett antal år.
Gå till toppen