Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

Nu skrattar ingen åt fotbollsdamerna

Att tjejer spelar fotboll tas nu på fullaste allvar. Men så har det inte alltid varit.

Intresset för svensk damfotboll är större än någonsin. VM-finalen mot Tyskland sänds i många länder runt hela världen.

FIFA, det internationella fotbollsförbundet, har en världsranking som hela tiden blir längre och längre. Just nu finns 113 nationer på listan.

Under det VM har svenskorna spelat sex matcher mot länder från fem olika delar av världen Nordamerika, Sydamerika, Asien, Afrika och Europa visar även det att det är en världsidrott.

Den svenska damfotbollen har dock gått en mödosam och krokig väg för att nå framgång.

Under första världskriget spelades de första matcherna i Sverige med damlag. Influenserna kom från England där damfotbollen var stor. Det bästa laget Dick Kerr´s Ladies från Preston lockade vid en match 1920 hela 53 000 åskådare.

Men i Sverige var det trögare. Det handlade inledningsvis mest om så kallade muntrationsmatcher mellan ett damlag och medel´ålders oldboys.

Det sportsliga var inte det viktigaste utan det komiska och i vissa fall uppmuntrades även lyteskomiken. Publiken skrattade gott och många ansåg att damer absolut inte skulle spela fotboll. Matcherna genomfördes oftast som ett sätt samla in pengar för arbetslösa eller sjuka.

Idéhistorikern Karin Johannisson menar att under den viktorianska tiden skulle kvinnan vara mjukare och mannen hårdare. Idealet för kvinnor gjorde inte att man uppmuntrade till idrotter som fotboll.

Den första matchen i Sverige mellan två damlag, Stockholms Kvinnliga Idrottsklubb mot en kombination av lag från söder, spelades på Aspuddens idrottsplats i Stockholm 1918.

Men vissa skribenter i media var inte nådiga mot tjejerna. Så här skrev Nordisk Idrottslif:

"Det finns inte ord nog starka att fördöma kvinnlig fotboll. Redan en del andra idrotter är förkastliga för kvinnor och den mest förkastliga av alla är fotboll."

Under de närmaste decennierna gjorde inte Svenska Fotbollförbundet mycket för att främja damfotbollen.

Torbjörn Andersson, docent i historia som specialiserat sig på den svenska fotbollens historia, hävdar att förbundet försökte tysta ned att det faktiskt fanns tjejer som ville spela fotboll.

Men förbundet lyckades inte helt stoppa tjejernas lirande. Borås Damlag var ett mycket duktigt gäng på 30-talet.

Några efter andra världskriget började damfotbollen ta fart igen på lokal nivå.

Eva Olofsson, vid pedagogiska institutet, Umeå universitet och Jonny Hjelm, vid historiska institutionen vid samma universitet publicerade för en knapp månad sedan en artikel där man tittar närmare på svensk damfotbolls utveckling mellan år 1965 och 1980.

De konstaterar att vad man nu vet så spelades den första damfotbollsserien i Umeå 1950. Passande att det var just där finns Europas bästa klubb.

Då var det en lokaltidning som arrangerade serien. Några år senare var det vanligt att tidningar stöttade damfotbollen. I Skåne administrerade tidningen Arbetet damfotbollen 1969-72.

Med Öxabäck i främsta ledet tog damfotbollen i slutet av 1960-talet många stora steg i den manliga värld som styrde fotbollen i landet.

Att detta skedde just vid denna tidpunkt påstår Eva Olofsson och Jonny Hjelm berodde bland annat på att det blåste radikalare vindar i samhället där man krävde kvinnors jämställdhet och frigörelse.

Att få spela fotboll var ett uttryck för detta.

1970 tog Svenska Fotbollförbundet de första stegen mot att ta ansvaret för verksamhet och två år senare beslutades att damfotbollen skulle bedrivas inom förbundet och att den skulle integreras på alla plan. och 1973 blev Öxabäck första officiella svenska mästare i damfotboll.

Samma säsong spelade Sverige sin första damlandskamp. Det var en mållös match mot Finland på Åland inför 1500 åskådare. Drygt 30 år senare spelar Sveriges fotbollstjejer VM-final inför ögonen på många miljoner TV-tittare i hela världen.

Under 1970-talet och början av 1980-talet växte fotbollen väldigt mycket både när det gällde kvalitet och kvantitet.

Många klubbar på olika nivåer hade damlag, landslaget blev bättre och det började arrangeras internationella turneringar.

I Menton på franska rivieran spelades under några år en så kallad inofficiell Europacup för klubblag. Stattena vann för övrigt den turneringen en gång..

1984 var det för den första riktiga EM-slutspelet.

Sverige med stjärnor som Pia Sundhage, Elisabeth Leidinge och Anette Börjesson kunde titulera sig bäst i Europa sedan man besegrat England efter straffar på Kenilworth Road i Luton norr om London. Planen såg på grund av skyfall mer ut som en åker. Men Luton Town var det enda engelska proffslag som släppte in damerna på sin arena.

Sju år senare spelades den första VM-turneringen för damer i Kina. Det svenska damlaget tog brons.

Olympia i Helsingborg blev huvudarena under andra VM 1995. Sverige spelade tre matcher där.

14 500 personer såg när svenskorna förlorade invigningsmatchen mot Brasilien med 1—0. Sedan blev det 3—2 mot Tyskland sedan tyskorna haft ledningen med 2—0 i paus. En repris på det resultatet får det gärna bli i årets VM-final. När kvartsfinalen spelades mot Kina vräkte regnet ner. Till slut vann kinesiskorna på straffar och Norge blev världsmästare.

Året därefter gjorde damerna entré i den olympiska fotbollshistorien. Sverige har varit med både i Atlanta 1996 och Sydney 2000 utan att lyckas så bra.

Inför Elitföreningen Svensk Damfotboll konferens hösten 1999 skrev Susanne Erlandsson, som är den första kvinnan i Fotbollförbundets styrelse, ned sina tankar och förhoppningar om hur svensk damfotboll skulle utvecklas.

Där står bland annat att Sverige har blivit världsmästare.

Så är det ännu inte - men nu finns chansen att hennes och många andras dröm om ett svenskt VM-guld blir verklighet efter en mångårig kamp där många varit delaktiga.
Arkivfoto: FOLKRÖRELSERNAS ARKIV I GÄVLEBORG.
Arkivfoto: ROLAND BENGTSSON
Gå till toppen