Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Eldsjälar värnar om historiens lyster

Vi tittade in...

... på Råå brandkårsmuseum där det i går putsades och fejades så trasorna yrde. På söndag firar museet 30 år.
Varje måndag träffas "fixarna" på Råå brandkårsmuseum. Då putsar de det som behöver putsas. Den här gången inför söndagens öppet hus och firandet av museets 30-årsjubileum. I förgrund och bakåt: Börje Palm, Stig Ahlström, Birger Rosdhal, och Emil Olsson.Bild: STEFAN ED
HELSINGBORG. Vid jubileum lämpar det sig att fråga om historien. Så inför firandet av Råå brandkårsmuseums 30-årsjubileum på söndag är det precis vad vi gör.

Då kallar Rolf Nilsson, en av medlemmarna i Helsingborg brandförsvars pensionärsförening, på hjälp.

— Nu får du vara med här lite "Sexan", säger han och förklarar:

— Vi använder oss fortfarande av våra tjänstgöringsnummer.

"Sexan" heter egentligen Bertil Petersson och har ett förflutet som brandmästare. Numera ställer han upp och guidar besökare i lokalerna.

Han berättar att huset var brandstation och arrest mellan 1913 och 1918. Därefter — från sammanslagningen av Raus och Helsingborgs kommun och drygt 20 år framåt — fungerade byggnaden som förråd. Innan man alltså skapade ett av landets första brandkårsmuseer.

Innanför dörrarna finns några riktiga klenoder. Bland annat en ångspruta från slutet av 1800-talet.

— Det är svårt att peka ut något som vi är speciellt stolta över. Allt har sitt speciella värde, säger Bertil Petersson och Rolf Nilsson.

Minst sagt. Enligt dem har föreningen fått alla pris som går att vinna i samband med räddningstjänstens årliga, nationella veteranbilsrallyn. Men så vårdas de också ömt. De äldre herrarna, drygt tio till antalet, som "driver" museet ser över utrustningen och bilarna varje måndag.

— Hade vi inte gjort det hade det inte sett ut som det gör. Vi vill ju ha det fint här, säger Rolf Nilsson.

Men viljan av att träffa gamla kollegor och snacka över en kopp kaffe är nästan större än viljan att putsa mässing och koppar.

— Men det vore ett helgerån att bara låta sådana här historiska föremål stå. Det är viktigt att bevara någonting till kommande generationer och visa dem hur det var förr, säger Bertil Peterson och Rolf Nilsson medan de ger en snabbvisning bland brandbilar, utrustning och kläder. Däremot finns det bara plats för saker fram till 60-talet.
En exempel på skillnad "då och nu" är vattenförsörjningen. På 1800-talet krävdes det upp till sex man för att pumpa vatten från en vagn eller balja. När Bertil Peterson började arbeta på 50-talet fick man först leta upp en brunn innan man kunde börja släcka elden.

I dag finns det vatten i brandbilen.

Även arbetstiderna skiljer sig åt. Från att brandmännen aldrig var fria, och helst inte skulle vara gifta heller, förbi 80 timmars arbetsvecka, till dagens 48.

— Men så har man ju andra hjälpmedel i dag också, säger Bertil Petersson.

Samtidigt fortsätter de andra herrarna att gnida trasan fram och tillbaka på bilarna.

Fler skillnader, likheter och historier kan man få höra på söndag. Råå brandkårsmuseum håller öppet mellan klockan 13 och 20.

Att det blev just söndag har en enkel förklaring. Då är det julskyltning på Råå.
Gå till toppen