Gösta Carlsson bodde större delen av sitt vuxna liv i en villa vid Kulltorp i Ängelhoms södra utkanter, förskansad bakom en med tiden allt yvigare trädgård. Att säga att han blev bygden trogen är en underdrift: faktum är att allt som han blev känd för utspelade sig i en snäv cirkel runt det solida och en aning dystra tegelhuset intill Vegeholmsskogen. Föräldrahemmet låg i Skörpinge, någon kilometer bort. Vegeholms isstadion hade han på gångavstånd, och inte mycket längre var det till den glänta i Sibirienskogen där han 1946 hade en omskakande upplevelse. En knapp halvmil åt söder låg Oregården, där hans pollenexperiment kröntes med framgång i början av 1950-talet, vilket blev startskottet för AB Cernelle. Avknoppningen Allergon AB växte senare upp i Välinge i närheten av Oregården. Cirkeln rymmer Gösta Carlsson i ett nötskal: Skomakarsonen från Skörpinge, hockeysponsorn, UFO-mystikern, Pollenkungen. Hans egendomliga framgångssaga har berättats många gånger. Den börjar i regel med pappans intresse för biodling som gick i arv till sonen och som så småningom ledde in den unge Gösta på funderingar kring pollenkornens kemi. Pollen innehöll värdefulla näringsämnen, det var rena livselixiret, ansåg han. Men kornen var svåra att samla in och ännu svårare att forcera. Ingen hade klarat det. Gösta, med jobb på SJ och bara realexamen som underbyggnad, satsade allt på att lyckas. En klentrogen omvärld betraktade honom som en kuf, men han lyckades och därmed var en Pollenkung född. Men man kan också välja att börja berättelsen med händelsen ute i Sibirien den 18 maj 1946, för den blev enligt Gösta Carlsson själv avgörande för inriktningen på hans liv. Storyn är välkänd: Ensam i skymningen ser Gösta Carlsson ett flygande tefat landa helt nära honom i strandskogen och tre osannolika gestalter kommer ut. Under det sällsamma mötet förmedlade rymdvarelserna på något sätt insikter som han skulle få nytta av i sina pollenexperiment. Gösta Carlsson höll tyst om sin upplevelse i 25 år. Men sedan han yppat den för första gången 1971 höll han envist fast vid sin berättelse. Lösningen på pollenets gåta hade mer eller mindre fallit ner från himlen. Det upprepade han så sent som i år i den sista intervju som gjordes med honom och står att läsa i en nyutkommen bok om företaget Cernelle. Gösta Carlssons UFO-vittnesmål väckte sensation men också tvivel. Pollenkungen var ju ändå inte vem som helst. Men varför hade han inte berättat tidigare? Själv förklarade han att han inte räknade med att bli tagen på allvar så länge som han bara var en okänd tågklarerare från Ängelholm. Händelsen blev så småningom föremål för en hel bok, "Mötet i gläntan" av ufologen Clas Svahn. Författarens slutsats är att Gösta Carlssons upplevelser nog ändå handlade om något annat än ett besök från främmande världar. Till historien hör att Gösta Carlsson sade sig ha hittat tre föremål som rymdvarelserna lämnat efter sig, en liten stav, en ring och eventuellt även två bägare, men han visade sällan eller aldrig upp dem för någon. En av de få som fick förtroendet var ingenjören Curt Bergquist, Cernellemedarbetare sedan 1963 och Gösta Carlssons nära vän ända till slutet: —Jag fick väga och mäta dem. Det var mycket märkliga föremål. Staven var sexkantig och verkade vara gjord av kvarts, den var smält i ena ändan och hade en inskription som jag inte kunde tyda. Curt Bergquist säger att han inte vet vad som hände med föremålen senare, och någon tolkning av ursprunget vågar han sig inte på. — Jag ställer mig neutral. Samtidigt är det min erfarenhet att allt som Gösta sagt i andra frågor förr eller senare visat sig stämma.