I slutet av 1800-talet startade Carl-Henric Lundberg (från 1919 Hjelme-Lundberg) ett skrädderi tillsammans med sin bror Fredrik. Bröderna växte upp i Simrishamn och hade efter att ha lärt sig branschen öppnat eget i Helsingborg.

Ganska snart delade de på sig och startade så småningom var sin klädfabrik. Carl-Henric Lundbergs företag grundades 1895 under namnet Helsingborgs Ulsterfabrik.

Bröderna blev snart förmögna och Carl-Henric skaffade sig ett sommarställe vid Hjälmsjön. En plats som han kom att tycka så mycket om att han 1902 valde att flytta hela verksamheten till en nybyggd fabrik vid sjöns ena strand. Namnet på företaget blev Svensk-Engelska Herrkonfektionsfabriken Hjelm. Redan efter ett år arbetade nästan 70 personer, mest kvinnor, i fabriken och det som dominerade produktionen var ulstrar, rockar och paletåer.



Örkelljunga bestod vid den tidpunkten bara av en relativt ny järnvägsstation, en kyrka och liten klunga hus. Men med den nya fabriken började folk flytta in till det lilla samhället från de omkringliggande gårdarna.

Verksamheten gick bra och 1917 öppnades en filial i Skånes Fagerhult under namnet Konfektions-Kompaniet.

Under åren 1918 till 1936 drevs även en fabrik i Ljungbyhed och mellan 1918 och 1931 tillverkades byxor i Värsjö. Även i Lund bedrevs viss produktion.

Men även om etableringen växte och gav bygden arbetstillfällen rådde inget friktionsfritt förhållande mellan Hjelme-Lundberg och arbetarna. En av orsakerna till att Klädfabrikören lämnade Helsingborg ska ha varit att han ville slippa de fackliga organisationerna. Att han öppnade flera fabriker ska ha varit för att motverka arbetarnas möjligheter till sammanhållning och göra sig själv mindre sårbar. Därför upplevde han säkert det som ett bakslag när skrädderiarbetarna i Hjelmsjö organiserade sig 1906. Hjelme-Lundberg gick direkt till motangrepp och sa upp 35 arbetare. Under åren som följde kom konflikterna och strejkerna att bli många. I gamla fackliga handlingar uppges att den som inte åt på företagets pensionat och inte heller ville bo i bolagets lägenheter, inte fick något arbete. På annat ställe framkommer det att den läsesal som öppnats i fabriken stängdes då arbetarna agiterade i lokalen. Så sent som 1931 var förhållandena ännu så ansträngda att Hjelme-Lundberg valde att säga upp samtliga arbetare då facket kallade till förhandling. Det hela löste sig efter en hård strid då arbetarna bland annat bevakat vägarna till fabrikerna så att ingen strejkbrytare skulle kunna inställa sig.

Enligt Hjelme-Lundbergs barnbarn Björn Hjelme-Lundberg var inte relationen mellan far och son heller den bästa. I boken "Konsulns mode mördas" skriver han att stämningen mellan far och son var så ansträngd att John Hjelme-Lundberg valde att lämna Skåne och bygga upp ett eget konfektionsimperium med hundratals anställda i Huskvarna under namnet Junex efter Junebäcken som flöt utanför hans första fabrik i Jönköping.

Vid faderns död 1937 kom John Hjelme-Lundberg emellertid tillbaka till bygden. Han övertog fabriken i Skånes Fagerhult som döptes om till Junex, medan hans syster Ada Werin drev verksamheten vid Hjälmsjön vidare. Från 1940 under namnet AB Fabriken Hjelm.

I Skånes Fagerhult moderniserades verksamheten och sysselsatte som mest 350 personer. Konfektionsindustrin kom under många år att vara mycket viktig för samhället. Bostäder byggdes åt sömmerskorna och än i dag minner bland annat Junexvägen, Hjelme Lundbergs gata och idrottsplatsen Junexvallen om tiden då konfektionsindustrin dominerade Skånes Fagerhult.

Åren efter andra världskriget gick konfektionsindustrin bra. Vid fabriken Hjelm, som nu även bedrev verksamhet i Eket, arbetade i början av 1950-talet knappt 200 personer. Kostymer, kavajer, byxor och morgonrockar lämnade fabriken för kunder i hela landet.

Men tuffare tider stod för dörren. I slutet av 1960-talet gick den svenska konfektionsindustrin allt sämre. Ada Werin sålde Fabriken Hjelm till sin bror John Hjelme-Lundberg 1968. Två år senare dog han och sonen Björn Hjelme-Lundberg tog över företaget som fick ett nytt namn — Jelm International, med kändisadvokaten Henning Sjöström som ordförande.

Trots de svårare tiderna hölls verksamheten igång fram till 1986, bland annat genom satsningar på export och egna butiker i Stockholm, Göteborg och Malmö samt en kostymmarknad i Hjelmsjö. Med nya ägare gick företaget i konkurs 1987.