Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Sara Eriksson 30 år

I snart fyra år har hon haft bilden från OS i Sydney på näthinnan: den manlige kollegan, nyblivne guldmedaljören och klubbkamraten från Örgryte som drabbad av glädjefnatt och insvept i blågul fana kramar både kung och drottning medan han utför en vild segerdans.

- Otroligt mäktigt och en härlig känsla. Nu vill jag vill göra en Mikael Ljungberg. Vinna OS-guld som 30-åring, säger blivande 30-åringen och Aten-resenären Sara Eriksson bestämt.

Efter att bland annat ha blivit världsmästarinna två gånger och tagit tre EM-guld har vår mest meriterade dambrottare onekligen chans att uppfylla drömmen när de olympiska sommarspelen drar igång i augusti.

Redan denna vecka bär det av ner till Aten och ett "för-OS" för Sara som tillhör Svenska Olympiska Kommitténs så kallade toppgrupp. Mycket talar också för att större delen av 30-årsdagen kommer att tillbringas i brottarringen. Vilket födelsedagsbarnet inte alls har något emot.

- Förmodligen kommer vi att brottas i den lokal där de riktiga tävlingarna avgörs i sommar så det ser jag bara fram emot, försäkrar en förväntansfull Sara.
SEGERGEST. En nöjd Sara Eriksson efter sitt EM-guld i brottning 2002. Foto: PRESSENS BILD
Sedan många år är hemorten Göteborg. Men av och till avslöjar talet att fröken Erikssons vagga vid födseln befann sig betydligt längre norrut. Närmare bestämt i Luleå.

- Men växte upp gjorde jag i Töre, fem mil norr därom, påpekar hon.

Idrottsintresset infann sig tidigt och allt skulle prövas på. Snart nog utkristalliserades dock fotboll och basket som roligast. Tills en 10-årig Sara kom på att lagidrott egentligen inte var något för henne. Individuella sporter, framförallt de med prefixet kamp-, lockade mer.

- Jag ville väl glänsa själv, fnittrar hon.

Och nog har hon fått glänsa alltid. Sara var elva år när hon gick sin första brottningsmatch. Innan hon fyllt 13 hade hon brottat ner varenda jämnårig kille hemma i Töre och de flesta i Luleå.

- Till slut ville de inte träna mot mig och något annat motstånd fanns inte.

Det problemet löste sig dock när hon 1990 flyttade de 170 milen ner till Klippan i Skåne och började på brottargymnasiet. Fem år senare vann norrländskan sitt första VM-guld. Året därpå, 1996, blev dock ett ändå större år. Dels försvarade hon sitt VM-guld från året innan. Det hade ingen gjort sedan brottarnas dåvarande förbundskapten och Saras mentor Pelle Svenssons dubbla segrar. Dels knep hon även EM-guldet och korades till Sveriges bästa brottare bland både killar och tjejer genom att tilldelas prestigepriset "Ivars guldsko". Något som inte sågs med blida ögon i de fördomsfulla läger som hävdade och fortsätter hävda att brottning är en manssport i första hand.

- Jo, det har man ju fått höra några gånger, medger Sara och suckar lätt. Men det känns som att vi brottartjejer blir mer och mer accepterade. Inte minst nu när vi får vara med och tävla i OS. Det höjer statusen ordentligt.

Folks föreställningar om hur en kvinnlig brottare ser ut, eller "ska" se ut, tror hon dock är svårare att sudda ut.

- "Oj, var du inte större" - brukar vara den vanliga reaktionen hos folk när dom ser mig live efter att bara ha sett mig brottas i tv, skrattar det 164 cm långa kraftpaketet Sara. Fast det där lär man sig leva med.
Även om OS-biljetten kan anses vara säkrad till 99 procent för Sara Erikssons del måste hon kvalificera sig. Första kvalmatchen går i Tunis i mars. Kommer hon bland topp tre där är saken klar. Annars väntar nästa kvalmatch i Madrid.

- Men det ska nog gå vägen. Det är bara att ge järnet på träningen, säger Sara lugnt.

Hon tävlar i 63-kilosklassen. Väger just nu 64 kilo. Ett kilo ska alltså bort. Vilket är perfekt inför den uppladdning och det stegrande uppbyggnadsskede hon befinner sig i nu och som ska kulminera i augusti i Aten. Vilket bland annat kräver dubbla dagliga träningspass i styrka, kondition och brottning. I det sistnämnda sparras hon dock av pojkvännen och sambon Pierre som också är hennes personlige tränare på heltid.

- Det kompenserar en hel del, försäkrar Sara och skrattar.

Vad händer sedan när hon "gjort en Micke Ljungberg"? Lägger hon av med brottningen då?

- Det vet jag inte. Men så länge motivationen finns och det är roligt och jag får vara skadefri tänker jag hålla på. För så kul är det faktiskt med brottning.
TT Spektra

Monica Frime

GRATTIS Sara Eriksson

Fyller: 30 år 23 januari.Familj: sambon tillika tränaren Pierre Dikanda, föräldrar, fyra äldre syskon.

Bor: i Göteborg.

Aktuellt: För-OS i Aten.
Gå till toppen