Annons

Annons

Annons

Annons

Nyheter

Konsten att olja trä

Det finns en lång tradition av att olja in obehandlat trä i Norden. Vi har länge känt till att oljat trä håller sig längre.

När vi bygger använder vi oftast två träslag, furu eller gran. Fördelarna med dessa är att de är tillgängliga, billiga och lätta att arbeta med. Men de har också nackdelar. De är mjuka träslag, det vill säga ganska porösa och har en lägre halt av kåda och hartser. Och vårt moderna skogsbruk leder till ännu mjukare virke. Skulle vi ha obegränsade tillgångar skulle vi använda sibirisk lärk för att bygga våra hem. Den skulle klara sig utmärkt utan behandling på grund av dess täta struktur och höga halt av kåda och harts. I stället använder vi oss av oljor för att fylla i porer och sprickor i vårt mjukare virke. Men oljningen behöver upprepas efter ett tag. Tänk er en trädgårdsbänk på våren när den är fräsch och glansig. Vad händer efter tre månaders sol och regn, sedan ytterligare nio månader av fukt, frost och kyla? Det har tillkommit nya sprickor, de gamla blir större och större, kulören blir lite gråare... Glöm inte att oljningen bara är en ytbehandling, ska träet hålla sig fint så måste det oljas in nästa år igen. Och det är faktiskt skillnad mellan olja och olja. En viktig egenskap är inträngningsförmågan. Den beror på partikelstorleken eller molekyllängden. Små molekyler fyller i de minsta porerna och stora molekyler de större. Linoljan är den vanligaste oljan och ett utmärkt val vid oljning av trä. Men den finns i olika former. Rå linolja är en klassiker, den består av små partiklar som ger bra penetration. Nackdelarna är att den torkar dåligt och har dålig väderbeständighet. Kokt linolja består av hälften balsamterpentin, den fyller inte de minsta porerna men klarar sig å andra sidan bättre utomhus. Standolja, som är vidarekokt linolja, är ännu bättre som ytskydd, men tränger in sämre än kokt linolja. Rena oljor är mycket trögflytande. Lägger vi den rena oljan på träet har den svårt att fylla i de minsta porerna även om molekyllängden är kort. Vi behöver något slags transportmedel, till exempel lacknafta eller vatten. Träet kan inte heller suga upp obegränsat med olja. När porerna är fyllda hamnar överskottet på ytan och måste torkas bort. Annars får man gråsvarta fläckar. Det har visat sig att oljning med 30—40 procent olja ger det bästa resultatet. De flesta vet att olja och vatten separerar sig om man blandar dem. Därför fanns det länge bara oljor som var lösta i lacknafta eller liknande lösningsmedel. Leverantörer av oljor har arbetat mycket med att lösa det här problemet. Lösningen kom i form av oljeemulsion, vilket innebär att mikroskopiskt små oljedroppar fördelats och stabiliserats i vatten. Denna typ av träolja ser annorlunda ut och torkar på ett annat sätt. Men resultatet blir det samma. Efter att vattnet har avdunstat har oljorna tid på sig för att fylla i porerna innan de torkar.

Läs vidare med Digital!

8 kri veckan i 8 veckor

Läs HD för 8 kr/vecka i 8 veckor – därefter tillsvidare 129 kr/månad. Ingen bindningstid.

Säg upp när du vill.

Visa vad som ingår i Digital

Det här ingår i Digital

  • Fri tillgång till alla nyheter på hd.se och i vår nyhetsapp.
  • HDpasset med mängder av erbjudanden – spara tusenlappar!
  • Nyhetsbrev med de senaste nyheterna – direkt i mejlen varje dag.

Annons

Annons

Till toppen av sidan