Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

"Till mor - från Yngve"

Yngve Baums fotoutställning "Mamma har gått bort" är en skildring av hans mammas liv - men också av ett svunnet Sverige. Det är stor dokumentarists återkomst till stillbilden, anser Gunnar Bergdahl.

Fotografi

MAMMA HAR GÅTT BORT

Yngve Baum

Göteborgs Konstmuseum

Utställningen pågår t o m 31.5
För många år sedan gjorde filmaren och fotografen Yngve Baum en film som han valde att kalla "Människans värde". Den handlade om uteliggare i Göteborg, människor på samhällets skuggsida, skildrade med Baums osvikliga förmåga att närma sig ett socialt sammanhang utan att utnyttja dess individer. Människans värde. En bättre sammanfattning av Baums foto- och filmarbete är svår att tänka sig. Som nödvändiga förtydliganden av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har han envist lyft fram individens okränkbara unika existensvärde i en rad fotoböcker och filmer. Alla omsorgsfulla och personliga. Jag tänker på den där filmtiteln när jag vandrar igenom Baums senaste utställning "Mamma har gått bort" på Konstmuseet i Göteborg. Det är en fantastisk fotoutställning. En stor dokumentarists återkomst till stillbilden.

Den allra första bilden visar en ung pojke med en lådbildskamera. Han heter Yngve Baum och blickar rakt in i framtiden. Fotot är kallat "Självporträtt sommaren 1959". En framtid som innehöll Folkhemsdrömmar och fabrikörsbesvikelser, fotograferande och filmande.

"Mamma har gått bort" handlar om Baums mor. Hennes liv och hennes död. Kärleksfullt skulpterar Baum ur den undanglidande tiden. En ung kvinna som blir mor som gifter sig som blir mor igen som blir fabrikörsfru som blir änka som blir gammal och som dör. Här är ditt liv mamma! Och i dokumentationen över en mor som inte längre finns i livet ligger också en skildring av ett snabbt undanglidande 1900-tal vars samhälle inte heller längre finns med oss. När mamma sitter ensam i sin rullstol mellan miljonprojektens tegelväggar eller framför sin tv finns där ett rop på en nödvändig förändring som strömmar rakt ut ur bilderna.

Det är en ovanligt rik utställning där Baum blandar fotografier - egna och ur familjealbumet - med tidsdokument och personliga minnen. "Till mor - från Yngve" och några tecknade tulpaner och ett årtal 1955. Utställningens kraftfält uppstår i konfrontationen mellan mammas liv och död. Mellan hennes ungdom och hennes åldrande i nedmonteringarnas epok. Bilderna av hans mor under hennes sista smärtfyllda år - hon gick bort i april 2000 - fick mig att gråta. Så ser ålderdomen ut. Sådant är den vardagliga dödens ansikte. "Ta gärna bilder", säger hans 80-åriga mor till Baum under arbetet, "men visa dem inte för mig". I sin almanacka har hon spretigt antecknat sin sons namn: "Yngve kom hem". Och han tog bilderna och han visar oss dem nu när obducenten har gjort sitt och mamma blivit en liten hög av aska.

Det är en osminkat kärleksfull svit av bilder. Smärtsamt vacker. Men Yngve Baum överraskar också med att dubbelkopiera, att lyfta bilder in i en poetisk dimension. Så förenar han dokumentärfotografiets obetvingliga sanning av en död människas kropp med ett öga i mysteriernas tjärn. Kontrastrikt, tekniskt fulländat och buret av en berättigad vrede över dagens samhälles rationalitet.

Fotoutställningen kompletteras med en bok med ytterligare material och bilder och där Stig Claesson har skrivit en text om livets gång som bara han kan. Dessutom visar Baum en 17 minuter lång film som hypnotiskt rullar i en av utställningens hörnor.

"Mamma har gått bort" handlar om existensens grund, om allas våra unika men likväl gemensamma rötter, om föräldrar och barn, om ungdom och ålderdom, om individ och samhälle, om livet, kärleken och döden.

Ständigt detta: Människans värde.
Gå till toppen