Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Svenska kopparplåtmynt under dansk klubba

En dansk greve gick till botten med 846 svenska mynt år 1781 och en bytesaffär — där ostindisk bomull och afrikanska slavar skulle ingå — blev aldrig verklighet. Tack vare en tysk greve och portugisiska marinarkeologer bärgades lasten härom året och över 200 otympliga kopparplåtmynt kan säljas till högstbjudande.

Thomas Høilands auktionsfirma slår mynt av en 223 år gammal förlisning utanför Kap Verdeöarna och undslipper inte kritik. Men närmare 200 entusiastiska numismatiker trängs i salen på Kronborgs slott — många för att ropa in ett stycke tung historia som spänner över perioden från Karl XII till Adolf Fredrik.

— Det här är stort och det är många kända ansikten på plats, konstaterar Kaj Johansson från Östra Ljungby och tittar sig om i lokalen.

Hans intresse för gamla mynt går inte att ta miste på. I drygt 30 år har han fördjupat sig i den här typen av rariteter. Nu handlar det om rejäla doningar. En del av kopparmynten väger flera kilon. De tillverkades i Avesta och har valörerna en halv, en, två och fyra daler.

De fanns ombord på danska skeppet Greve Ernst Schimmelmann som förliste utanför Kap Verdeöarna i april 1781. Egentligen skulle kopparplåtarna bytas mot ostindisk bomull, vilken i sin tur skulle växlas mot afrikanska slavar.
Mynten låg på havsbotten i 220 år. Då bärgades de av portugisiska dykare från bolaget Arqeonautas, med tyske greven Nikolaus Sandizell i spetsen. Nu är det bara minuter kvar tills de går under klubban i Helsingör och ett par hundra intressenter från stora delar av Europa är på plats.

— Det finns flera fina exemplar, men de blir inte billiga. Räkna med mellan 3 000 och 5 000. Titta här, säger Kaj Johansson och pekar i auktionskatalogen.

— Här är ett som är värderat till 1 800 kronor men det ligger redan ett telefonbud på 3 300 på det.

Kaj Johansson har koll. Han har studerat prissättningen på internet och han diskuterar vettiga objekt med sin danske bänkgranne Einar Laursen.

— En liknande auktion hade troligen inte gått att genomföra i Sverige. Vi har andra regler hemma, berättar han.

Och diskussionernas vågor har gått höga även i Danmark.
Tidigare ordföranden i UNESCO:s kommitté för kulturarv, Carsten Lund, uttalade sig nyligen i Frederiksborgs Amts avis och konstaterade: "Danmark har tyvärr ännu inte godkänt en internationell överenskommelse som förbjuder utnyttjande av kulturfynd under vatten — det är enda anledningen till att auktionen kan genomföras."

Men bärgningsledaren Nikolaus Sandizell och auktionsförrättaren Thomas Høiland har inte några moraliska betänkligheter strax före första utrop:

— Vi har ju inte roffat åt oss av allt som hittades på havsbotten. I första hand har fynden hamnat på museum, förklarar Nikolaus Sandizell.

— Vi har fått förhandsbud på samtliga objekt och inte minst från svenskt håll är intresset stort, säger Thomas Høiland innan han kliver upp på podiet och startar cirkusen.

Det rusar iväg direkt. Två daler från 1716 ropas ut för 2 800 danska kronor och landar på 4 000 och en tvådaler från 1718 genomgår en värdestegring från 1 500 till 2 800 på några röda sekunder.

Det är tjusningen, men också myntets baksida, för numismatiker med näsa för gammal kopparplåt.
Per Ohlsson
Gå till toppen