Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Det svänger om Elsa Graves sataneller

Elsa Grave fräste, spottade och svor men miste aldrig markkontakten. Hon kallade sig "argsint välfärdsgumma". Ann Lingebrandt välkomnar hennes nu samlade dikter. Och Sören Sommelius minns henne som gammal, "liksom lysande".

Elsa Grave är en poet på tvären, alltid trilsket motvalls och ofta heligt förbannad, men inte utan ett lurigt leende i mungipan. Skrattet är aldrig långt från skriket när hon kastar sig mellan allvar och lek, ömhet och hätskhet, hopp och förtvivlan. Hennes vaggvisor är fulla av taggar, allt annat än rogivande, och besjunger hon kärleken blir resultatet knappast någon romantisk ballad: Avigvänd, avigvänd/sjöng jag/dig mina nidvisor till, gnolar hon i "Kärlekens nidvisor".

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen