. Han rör sig hemtamt på stigarna runt de gamla byggnaderna, och man får känslan av att han kan berätta något om varje sten och träd på området. John Perlhagen arbetade på KVS från 1965 till 1981 och blev sjukhusets siste överläkare. Han är också ordförande i Vejbyföreningen, som svarar för driften av KVS-museet. — Det känns fortfarande lite vemodigt att gå omkring här, säger han. Det här är den bästa arbetsplats jag har haft. På KVS arbetade Perlhagen med flerhandikappade barn och han slutade när barnverksamheten lades ner. Barnsjukvården har han dock fortsatt med på olika sjukhus inom Region Skåne, och KVS-området har han daglig överblick över, eftersom han bor just intill. — Det här var ett slutet samhälle och man måste passera portvakten och grindarna för att komma in. Anläggningen var till stor del självförsörjande med egna grisstallar och eget bageri. Köksträdgården med grönsaksodlingarna låg där Viktoriagården ligger i dag. Sanatoriets källare var något av en centralpunkt. Här fanns pannrum, elcentral och smedja, men även bandageverkstad och snickeri. Här var också utrymmen för skolundervisning och arbetsterapi. Sjukhuset var ett samhälle i samhället. De kraftiga grindar som skilde KVS från världen utanför har sålts i ett par omgångar och i dag är det ingen som riktigt vet var de finns. Enligt Perlhagen finns det dock möjlighet att återskapa grindarna, om man så önskar.