Ängelholm

Huset där allting började

KVS då och nu 2

. Det slamras med grytor och kastruller och det springs i trappor och korridorer. Så kan man fantisera om man vill. Vi befinner oss i administrations- och köksbyggnaden, det första huset som byggdes på KVS-området, och vi försöker återskapa känslan av hur det en gång var.

I juni 1903 var byggnaden inflyttningsklar och de första patienterna kunde tas emot. I början fanns här även en vårdavdelning med 30 platser. Doktor Ernst Lindahl hade själv gjort ritningarna, tillsammans med förste vaktmästare August Falk. Det var ju trots allt Lindahl som bäst visste vilka krav som måste uppfyllas.



Det blev ett vackert hus i ett och ett halvt plan med kupor och valmat tak, alltså ett tak med fall även på kortsidorna. Detta förändrades vid tillbyggnaden 1942, då huset fick ännu en våning, då med mera traditionellt sadeltak.

Man skulle kunna orda mycket om detaljer, om de rundade överstyckena på portar och fönster, om entrédörrarnas listverk och om dekorationslisterna runt huset. En del har försvunnit, annat är kvar, men frågan är hur länge. I programförslaget för området sägs att köksbyggnaden, som har stått tom i flera år och är tämligen nedgången, antingen ska bevaras eller ersättas med ett nytt tvåvåningshus.
En som gärna ser att en förändring kommer till stånd är Micke Nilsson, som är vaktmästare hos Melin och Leeman. Det är han som håller ett öga på husen, och han har bekymmer.

— Folk tar sig in och slår sönder. Varannan dag spikar jag igen dörren, men den bryts hela tiden upp igen.

Micke känner väl till KVS-området. Innan han blev vaktmästare här var han sotare, och mellan åren 1975 och 1999 hade han pannanläggningen på KVS som en av sina arbetsuppgifter.

— Vi skyfflade ut sot från kanalerna i botten på skorstenen, men vi behövde aldrig klättra upp i den.

Den 31 meter höga skorstenen byggdes 1935 i anslutning till panncentralen och tjänade under många år som landmärke, innan den revs den 6 mars 1998.
Det ekar mellan väggarna när vi går runt i köksbyggnaden där det en gång sjöd av aktivitet. På ovanvåningen fanns personalrum, men den invändiga trappan är borta, så den som vill upp dit får klättra på stegen utanpå huset. Vi väljer att hålla oss på marken. Micke Nilsson går före ner i källaren till grovköket, där spåren av mathissen och kylrummen finns kvar. Ett par golvlampor utan skärm minner om att människor en gång varit verksamma här. Här står också en liten trehjuling och den kan man ju undra över.

— Det var några killar som spelade in en skräckfilm här och cykeln glömdes kvar, säger Micke.

Skräckfilm, ja. En bättre miljö för en sådan går knappast att hitta. Det är mörkt och lite kusligt och att människor bryter sig in här är förvånande. Helst vill man ju ut.

Vi tar trapporna upp igen och ser att det står några elljusstakar på det vackra kakelgolvet. Även till detta finns en förklaring.

— Jag brukar sätta upp ljus i fönstren till jul, säger Micke Nilsson. Det ser så trist ut annars.
mats.roslund@hd.se
Gå till toppen