Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

Nu öppnar Världskulturmuseet i Göteborg

Klänningar av kondomer, röster från ett samtida Afrika och den amerikanske konstnären Fred Wilsons ifrågasättande installationer. Det är något av innehållet när det nya statliga Världskulturmuseet öppnar i Göteborg efter år av kontroverser och infekterade debatter.

Förväntningarna är höga på Lisebergs nya granne vid Korsvägen i Göteborg. Debatten om vad det nya Världskulturmuseet skulle innehålla och vad namnet egentligen betyder gick het redan långt innan det första spadtaget var avklarat för mer än tre år sedan.

Nu är de första utställningarna på plats i det stora kubformade huset och museets danska chef Jette Sandahl förklarar att hennes tolkning av begreppet världskultur är öppet, dynamiskt och i allra högsta grad föränderligt.

— Vi måste hela tiden ladda begreppet med ett nytt innehåll. Många tänker i första hand på regional eller etnisk tillhörighet, men släktskap mellan människor kan ha mer att göra med kön eller med ålder. Till exempel ungdomskultur är världskultur, säger hon.
Att mångfald varit något av ett ledord märks i museets fem nyproducerade öppningsutställningar. Inlånad samtidskonst blandas med föremål från det gamla Etnografiska museet i Göteborg, vars samlingar ligger till grund för Världskulturmuseet.

I källarplan visas "Horisonter — Röster från ett globalt Afrika", som ger en bild av den afrikanska kontinenten genom olika historiska och geografiska nedslag. Den tar sin början i slavhandeln och slutar i samtida göteborgare med rötter i nordöstra Afrika.

Ett par trappor upp möter museibesökaren utställningar om livet längs med Orinocofloden i Venezuela, om andliga ting och om den globala hiv/aids-epidemin. Den sistnämnda har fått namn efter vad sjukdomen först kallades på den kinesiska landsbygden, "No name fever". Här finns allt från skrämmande hårdfakta till konstnären Adriana Bertins uppmärksammade kondomklänningar.

— "No name fever" var den första utställningen vi bestämde oss för att göra. Jag ser det som en tydlig markering inför museets framtid att vi plockar teman från samtidsdiskussionen. Hiv och aids är ju inte bara är ett medicinskt fenomen, utan ter sig olika beroende på ekonomi, makt och sociala strukturer, säger Jette Sandahl.
Till skillnad från andra museer med stora etnografiska samlingar kommer inte någon av Världskulturmuseets utställningar att bli permanent. Ett beslut som har fattats av flera skäl.

— För det första är det ett sätt att få visa en större del av samlingen. Dessutom vet jag av erfarenhet att publiken gillar tillfälliga utställningar. Som regel går du inte på bio och ser samma film två gånger. Varför skulle vi på museerna tro att folk vill gå hit och se samma sak om och om igen, konstaterar Jette Sandahl.
Utställningarna har producerats i nära dialog med omvärlden. Det kanske kändaste namnet bland ett stort antal inbjudna samarbetspartners är konstnären Fred Wilson. Han har huserat fritt bland museets över ett hundra tusen föremål och gör i vanlig ordning en utställning som ifrågasätter museets roll och relation till föremålen.

Inte lika välkända är de göteborgare med rötter i länder som Somalia, Eritrea och Etiopien som deltagit i arbetet med utställningen om Afrika. Samarbetet med olika grupper ute i samhället är enligt Jette Sandahl nyckeln till att locka alla sorters besökare till museet.

— Det måste finnas ett nära samband mellan de som gör utställningarna och de som ser dem. Är alla på museet gamla kommer inga unga. Är alla män kommer inga kvinnor. Är alla vita kommer inga svarta, säger hon.
Men trots allt nytänkande menar Jette Sandahl att mycket också handlar om "gammalmodigt museiarbete", där föremålen är utgångspunkten. I utställningen om Orinocofloden går det till exempel bra att ligga i en hängmatta och lyssna på regnskogens ljud. Annars är det mest se men inte röra som gäller även på det nya Världskulturmuseet.

Förklaringen är viljan att visa de autentiska föremålen och inte några bleka kopior.

— Någon frågade om de handbojor vi har i utställningen om slavar skulle kunna vara kopior. Svaret är absolut nej. Det är viktigt att föremålen inte kan ifrågasättas på det sättet, säger Jette Sandahl. TT Spektra

Fotnot: Världskulturmuseet invigs den 29 december. Då gästas museet av bland andra utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky, poeten Daniel Boyacioglu, arkitekten Cécile Brisac och artister som Navid Modiri och Les Guineens.
Världskulturmuseet år för år

¤1996: Dåvarande kulturminister Marita Ulvskog lägger fram ett förslag om "ett samlat etnografiskt centralmuseum i Göteborg". Ett rykte om att museer ska flyttas från Stockholm till Göteborg sprids. Den första panikdebatten i samband med Världskulturmuseet bryter ut.

¤1997: Riksdagen tar beslutet att en ny myndighet — Statens museer för världskultur — ska bildas och överta ledningen för Etnografiska museet i Göteborg samt Medelhavsmuseet, Östasiatiska museet och Etnografiska museet i Stockholm.

¤1998: Regeringen fastslår att ett nytt museum ska ligga i Göteborg. Efter livliga debatter på lokal nivå om museets placering upplåter Göteborgs kommun mark vid Korsvägen, alldeles intill Svenska mässan och Liseberg.

¤1999: Londonbaserade arkitektbyrån Brizac Gonzalez Architecture vinner arkitekturtävlingen med sitt förslag "Ice cube".

¤2000: Etnografiska museet i Göteborg stänger.

¤2001: Första spadtaget tas. Jette Sandahl tillträder som chef för museet.

¤2002—2003: Huset byggs och utställningsarbete pågår.

¤2004: Byggnaden får det prestigefyllda Kasper Salin-priset. Världskulturmuseet öppnar.

FaktaVärldskulturmuseets första utställningar

¤"Horisonter -- Röster från ett globalt Afrika". Berättar om Afrika i går och i dag genom sju olika nedslag på den afrikanska kontinenten.

¤"Drömmens syster -- Människor och myter kring Orinocofloden". En utställning främst riktad till barn som handlar om Venezuelas ursprungsbefolkning.

¤"No name fever -- Aids i globaliseringens tid". Genom känsloteman som ilska, rädsla och lust speglas Hiv/aids som ett problem utan geografiska gränser.

¤"390 m3 andlighet". Ett rum med religiösa föremål hämtade från de fyra museer som ingår i myndigheten Statens museer för världskultur.

¤"Site unseen: Dwellings of the demons". Samtidskonstnären Fred Wilson har grävt djupt ner i museets gömmor för att synliggöra koloniala maktförhållanden, rasism och sexism.
Gå till toppen